torsdag 31 december 2015

Ähtävällä

Ponera att man nuförtiden tillbringar väldigt mycket tid med en finskspråkig person. Ponera att man själv är svenskspråkig och på något sätt har haft en blockering vad gäller det finska språket. Trots att jag annars är språkbegåvad (lärde mej flytande italienska på ett år) så har det varit totalt jävla omöjligt att lära mej finska. Lägg till det faktum att man som finlandssvensk och bosatt i Nyland förväntas kunna näst intill perfekt finska, för det kan ju alla. När jag tidigare i år började hålla ögonen uppe på det lokala dejtingtillhållet baren (nätet) så valde jag aktivt att bara kika på finskspråkiga snubbar, för nu hade jag mitt livs chans att lära mej finska på det enda vettiga sättet, genom total assimilering. Min finska är idag, 10 månader senare, mycket mycket bättre men jag gör fortfarande horribla grammatiska misstag, vilket får mej att fundera om jag borde sätta mej ned med några grammatikböcker och get back to the basics, eller bara ha tålamod och inse att finska är ett svårare språk än italienska. Men gissa om det är irriterande att jag efter ett år i förhållande med en italienare talade en närmast felfri italienska medan jag fortfarande gör objektfel för att inte tala om att jag använder verbformer och ändelsen klumpigt när jag pratar med min finne efter lika lång tid.

Jag ber alltid M att korrigera mej, inte varende misstag men de mest uppenbara. Funkar bra. Förutom när jag är irriterad och han väljer att korrigera mej just då bara för att få mej ännu mera irriterad. Och på det viset få mej att skratta, för när min grammatik korrigeras kommer jag av mej.

Men förstå tillfredsställelsen när man under 10 månader har blivit rättad vad gäller det finska språket och man plötligt hör honom säga "kun oltiin ähtävässä" och man får tillfälle att med triumf och inte lite självbelåtenhet påpeka att det JU heter ähtävällä.

Om det någonting som man har lärt sig i grundskolan är det att det heter Ähtävällä och Pännäisissä, i Esse och i Bennäs.


Triumf!

onsdag 30 december 2015

Jag börjar se ljuset

Det här med flytt, det är nog helt überjävligt. Hade inte flyttat på 1.5 år och hade glömt hur fruktansvärt det är. Nu trodde jag att det skulle gå snabbt, för jag hade ju redan fört över en stor del av mina tillgångar till Ms lägenhet. Fast med måtta. Vi ska bo på 33 kvadrat de närmaste 6 månaderna, så alla kläder och saker får inte följa med, en del måste magasineras i väntan på nästa flytt till sommaren. Då vi antagligen kommer att flytta till en lägenhet som är e-n-o-r-m. Minst 44 kvadrat. Man måste bara älska bostadsmarknaden i centrala Helsingfors där två personer med stabila medelinkomster samt besparingar inte har råd med mer än 44 kvadrat i centrum. Eller kanske 54 om man känner för att sätta på spenderbyxorna och ta ett riktigt redigt lån. Nåja, jag tänker att det är ett ypperligt tillfälle att börja downgradea. Från om och med nu köper jag bara saker som jag behöver, och saker som håller i 30 år. Inget ikeaskräp kommer mera in i mitt hem. Jag blev också chockerad över att mitt badrum innehåller en hel stor låda med hygienprodukter, smycken samt hårprodukter. Jag som har en ytterst enkel morgonprocedur och dessutom varierar mellan i princip två olika uppsättningar smycken.

Nåja, det tog sin lilla tid att tömma lägenheten fastän 90% av stuffet redan var packat för magasinering. Nu har jag ännu några kassar kvar som ska till kierrätyskeskus, samt en del löst stuff i lägenheten och den lilla, lilla detaljen kvar att städa den. Tänker mej att jag ambitiöst nog ska fixa det i eftermiddag, för att om möjligt inte behöva skura ugnen på nyårsafton. Skulle förresten vara intressant att veta hur många timmar den här flytten har tagit allt som allt (och då snackar vi alltså att tömma en freaking etta på 39 kvadrat!).

Flytten igår tog ganska exakt 12 timmar om man räknar med hämtning av paku och några varv till magasinet och kierrätyskeskus. När jag kom hem åt jag en upptinad kantarellrisotto från i höstas, drack ett glas vin och åt några chokladbitar, varpå jag som likt en medvetslös sov några timmar på soffa innan M väckte mej och hänsynslöst tvingade mej till förflyttning till sängen.

Nu ska jag inte flytta igen på evigheter. Eller förresten, om ett halvår igen. Så var det ju jo. Crap.

tisdag 15 december 2015

Julstress

Jag kommer ihåg att jag ifjol handlade julklappar på stocka några dagar före jul. Jag var trött och stressad och förbannade mej själv för att jag inte hade skött om det tidigare. Jag lovade mej själv att nästa år ska jag sköta mej, jag ska handla julklappar redan i oktober så att jag i november och december kan sitta hemma och dricka glögg med tända ljus.

HA!

1. Oktober var den stressigaste månaden ever. Julklappshandlande fann inte på agendan.
2. November fortsatte i samma stil. Nytt jobb och allt det där. Plus att jag är körsångare. November tenderar att vara busy för körsångare med konserter coming up.
3. Nu är det december. I princip har jag lite tid att handla, med den lilla detaljen att jag borde organisera en flytt. Lägenheten ska vara tömd om typ en månad två veckor. No panic.

Så att eh, misstänker att det kommer att bli samma sak som vanligt. Stress och ogenomtänkta klappar. Same procedure as every year.

Och får jag bara påpeka att jag inte har sagt ett ord på 24 timmar! #stämbandsinflammation


torsdag 10 december 2015

Morgonmöte

Imorse kl 8 gick jag på ett möte. Ett möte som behandlade ekonomi och investeringar. Viktiga saker. Mötet hölls på en såndär plats dit kvinnor bara har tillträde om de är inbjudna gäster. På riktigt. Jag hade fått en möteskallelse, därför fick jag komma in. Männen fick komma in bara sådär annars, med eller utan möteskallelse. Jag fick bekämpa en ganska högljudd röst inom mej som skulle ha velat skrika ut åt alla kostymnissar: VET NI ATT JAG HAR MENS JUST NU? De skulle säkert ha svimmat. Men innan de svimmade skulle de säkert bedriva någon form av male-excorcism. För att bedriva det onda. Jag lekte också med tanken på att "råka" slänga upp några tamponger på bordet på samma gång som jag hivade fram min laptop.

Jag lyckades dock besinna mej.

Så mycket angående investeringarna hade jag inte att säga, men som enda kvinna på mötet var jag, stereotypiskt nog, den enda som drog fram aspekter som demokrati, transparens och öppen kommunikation. Jag lyfte också fram ett önskemål om att det inte ska investeras i syriska vapenaffärer och dylikt.

Efter mötet gick jag än en gång och kikade på stadens utbud av väskor. Konstaterade för n:te gången att det finns väldigt få väskor som är a) tillräckligt stora för att rymma en 13 tums laptop b) i läder c) snygga d) inte tillräckligt stora för att rymma en 17 tums laptop (dvs enorma) och e) kostar under 300€. Mitt sökande fortsätter och tips mottas gärna.



måndag 30 november 2015

Didnt's see that coming part 3

30 november. Sista dagen i november.

Dagen när jag, tydligen, ska säga upp min lägenhet för att jag, enligt plan, i januari inte längre ska behöva betala hyra för en lägenhet som jag inte längre använder mera. Det slutgiltiga beslutet togs i god tid i morse. Med lite oro från min sida att om mannen ändrar sig så är jag hemlös. Med lite oro för hur mina saker ska rymas in i en etta (där planen är att vi ska bo i ett halvår). Med lite oro för om han faktiskt vill bo tillsammans eller om han bara tycker att det skulle vara praktiskt (sanna mina ord,uttrycksfullhet hör inte till den finska mannens natur).

To do under november december: sälja bort en del av mina möbler. Hitta billigt lager. Packa mina saker som jag inte behöver det närmaste halvåret. Tömma min lägenhet.

Oh dear.

Till det positiva: Äta frukost tillsammans alla dagar. Inte behöva fundera "hos dej eller hos mej". Eller "aj, du har ingen frukost hemma. Äsch, hos mej skulle det ha funnits.". Inga tidtabeller som kör ihop sig som leder till att ingen av oss hinner åka hem till den andra. Fem minuters promenad till jobbet istället för kuskande i buss.

En kompis påminde mej om mitt sinnestillstånd i november ifjol. Jag var deppad, orolig för framtiden, frustrerad över min situation både privat och med jobb. Ett år senare: Nytt jobb, flyttar in i bostad i centrum och framförallt en fin man i mitt liv. Och framtidsplaner, surfande på oikotie och funderingar vart vi ska flytta till sommaren.

Inte illa alls.

fredag 27 november 2015

Friday baby

Det är fredag och jag har överlevt två veckor på mitt nya jobb utan att totalt göra bort mej.

Celebration!


torsdag 12 november 2015

Dagens

DAGENS HUMÖR: Rätt så trött, mut kyl se tästä.
DAGENS PLANER: Jobba till 16.00, undervisa i italienska i hagalund mellan 17.15 och 20.30. Åka hem och upptäcka att mitt kylskåp är tomt. Säga hej åt katten och kompisen D som just nu skriver tent i huvudstaden och övernattar hos mej.
DAGENS BORDE: avsluta allt viktigt på mitt jobb så att jag imorgon kan ägna mej åt att äta croissanter, tårta och ta tårfyllda farväl av bästa kollegorna pga sista arbetsdagen EVER på skolan.
DAGENS MÅSTE: Gå igenom epost och föra över allt viktigt till extern hårdskiva.
DAGENS LÅT: Har inte lyssnat på musik idag, men om jag skulle så skulle jag lyssna på typ Imogen Heap.
DAGENS PODCAST: Lyssnade för två dagar sedan på Ted & Kaj. Jag skrattade. Tummen upp!
DAGENS TV-SERIE: House of Lies igår på netflix. Pojkvännen uppskattar att det är tv-serie som handlar om business och företag och att det förekommer exceltabeller i den. Jag gillade sådär, men somnade inte.
DAGENS CRAVINGS: En god kaffe.
DAGENS KLÄDER: Mörkgröna jeans, röd tröja och svarta lädernilkkurit.
DAGENS MATERIELLA VILL HA:En snygg väska i läder. Svart eller brun. Vill också ha en lägenhet, gärna en trea i Tölö om jag får välja. Det första önskemålet kan eventuellt förverkligas, det senare not so much (förutsatt jag inte vinner en halv miljon på lotto, vilket ju faktiskt KAN hända!)
DAGENS LYCKA: En harmonisk morgon som inbegrep att vakna upp i stan hos M och äta frukost framför morgontv, någon som vi av någon anledning aldrig gör hos mej. Hade ingen direkt tid att passa, och när jag såsmåningom var klar promenerade jag med raska steg till bussen och förundrade mej över hur fint det är i Tölö och hur mycket mer inspirerad jag blir av att påbörja dagen där. Steg in på arbetsplatsen för näst sista gången.

fredag 6 november 2015

Scenario: sitter kl 7.30 i min soffa och äter frukost samt skriver några mejl på datorn. På armstödet till soffan har jag sånadär bricksystem från ikea så att jag kan sätta ner min kaffekopp. Bredvid mej ligger min katt och söker uppmärksamhet. Placerar min kaffekopp på armstödet och ett litet ljud uppstår när porslin möter trä. Katten hoppar i taket av förskräckelse. Några minuter senare går en granne ner i trappan med sin hund. En liten terrier. Som bjäfser och skäller och nu stannar helt utanför min dörr och skäller. Katten lyfter inte ett ögonbryn. Me don't get it.


torsdag 29 oktober 2015

Hon den där Fredrika

Fredrika Runeberg, kvinnan som skapade runebergtårtan, födde en massa barn och framförallt var fru till författaren Johan Ludvig Runeberg.

Eller?

Fredrika var också journalist och författare. Jag visste typ ingenting om Fredrika för ett år sedan. Nada. Tills jag fick höra att min kör Exaudio ska göra ett projekt om Fredrika.

Nu vet jag att Fredrika var en alldeles förträfflig powerkvinna. Hon födde barn, skötte ett 1800-tals hushåll, var fru till Finlands mest uppskattade poet (som krävde en hel del uppassning medan han skrev sina viktiga dikter). När barnen var nattade och Johan Ludvig hade fått sin uppmärksamhet satte hon sig ner och skrev. Fatta alltså. Hon satte sig inte ner i soffan med en kopp te och tittade på netflix en timme innan hon somnade som jag gör, hon satte sig ner och producerade text. Och dessutom skrev hon om saker som är aktuella ännu idag, om kvinnan som förväntas vara en mor och fru och inte en skapare. När hon inte satte sig ner och skrev så grundade hon allmännyttiga föreningar där hon hjälpte fattiga kvinnor. När Johan Ludvig blev gammal och sängliggande så var hon närstående vårdare. Jag blir helt matt och det går kalla kårar när jag tänker på hennes liv och vilken enorm intelligens och drivkraft den kvinnan besatt, och vad hon kunde ha åstadkommit om hon skulle ha fötts 100 år senare. Eller skulle hon? Har så mycket ändrats sen dess?  Skulle hon också 100 år senare ha fått kämpa med vardagen bestående av barn, jobb och nyckfyll man? Likt en viss Märta Tikkanen (som förresten är min andra stora idol) drygt 100 år senare...Fredrika sa något i stil med att en man skriver när han har lust, en kvinna skriver några ord här och där när hon har tid. Helt på samma sätt arbetade Tikkanen 100 år senare. Och jag blir så matt av den tanken, att så lite har förändrats.

Det är dags att Fredrika får upprättelse. Och därför har jag hemskt få lediga helger denna höst, för att jag i kören Exaudio har möjlighet att lyfta fram Fredrika, och andra kvinnor som inte har fått uppmärksamhet på grund av att de har en vagina.

Reipas nainen, mutta sittenkin nainen.


Fredrika Runeberg
bild: visitporvoo.fi


Vidare läsning här: http://linateir.wix.com/tradgarden

I ett nötskal:

Dags för ett NYTT PROJEKT! Exaudio uruppför den musikaliska föreställningen Trädgården, som handlar om Fredrika Runeberg. Manus och regi: Lina Teir. Musikalisk ledning: Hanna Kronqvist. Under föreställningen bjuder vi på gammal och ny musik av kvinnliga kompositörer, bla ett uruppförande av en ny komposition av Ida Olsonen. FÖRESTÄLLNINGAR 30.1.2016 KL 19 och 31.1.2016 kl 14 i Helsingfors samt 6.2.2016 kl 20 i Åbo. Välkomna! följ oss på ‪#‎exaudioträdgården‬ ‪#‎exaudiochoir‬ samt @exaudio_choir (instagram)

onsdag 28 oktober 2015

Det positiva inlägget

Jag brukar vara rätt så duktig på att klaga när allt suger.
Ska försöka att vara lika duktig nu på att uppmärksamma att det är rätt så bra just nu.

Sådant som är bra just nu, i ingen speciell ordning.

Körerna. Det är helt fenomenalt skoj att sjunga i två körer, och ha en massa roliga konserter på gång.
Förhållandet. Allt känns så lätt och rätt. Har dessutom äntligen börjat slappna av och sluta med att fundera på att om det känns så här okomplicerat, betyder det att det egentligen är fel? Nej, det gör det inte. Jag försöker också att låta bli att tänka att det är i det här skedet som killen enligt gamla mönster kommer att a) förvandlas till en fullständig dåre med medeltida värderingar eller b) dumpa mej på alla hjärtans dag.
Framtiden. Jag har planer, planer på ett gemensamt hem. Och det känns kiva.
Jobb. Börjar snart mitt nya jobb, och jag ser jättemycket framemot det. 
Övrigt. Vänner i min närhet reproducerar sig. Och vill ha mej som gudmor! Tänk! Synd bara att mitt schema är så tight just nu att jag inte ens hinner umgås med mitt gudbarn.

Jag ska också försöka att inte tänka att jag antagligen kommer att få cancer nu, för såhär bra kan man ju inte ha det.



måndag 26 oktober 2015

Touché

Konversation med pojkvännen, som i denna blogg får gå under namnet MM.
MM: du har det väldigt dragigt här. Luftkonditioneringen är för stark, och det kommer för mycket luft in här när det blåser ute. Du borde ringa husbolaget och påpeka det.
Jag: Meh, jag orkar inte. Jag hatar att ringa husbolag. De tar en aldrig på allvar och dessutom förstår jag mej inte på sådana här saker. Förresten har det alltid varit på det här viset, så det kan väl inte vara ett problem egentligen?
MM: Ja, kvinnor har också alltid skött hem och hushåll och varit bundna till köket, men det betyder inte att det måste fortsätta så... Var det där nu faktiskt ett bra argument?

Touché. (Insert hjärtemoji)



torsdag 22 oktober 2015

Spännande tider

Ja, det var alltså ett nytt jobb som aviserades som cliffhanger i förra inlägget, som vissa av er har sett på instagram. Det känns helt jättejätteroligt. Även om jag stortrivs på min arbetsplats med mina kollegor kände jag att det verkligen var dags att hitta ett nytt jobb. Och jobb växer ju inte på träd i dessa tider så därför är jag lite i chocktillstånd över att jag fick ett intressant och utmanande jobb som ger massor med kontakter och ser bra ut på CVn och som DESSUTOM är helt i centrum. Förutom själva jobbet ser jag framåt de sociala bitarna som lunch på stan och AW. Sådant som man sällan sysslar med i Mattby. 

Det blir en ytterst hektisk tid för mej den närmaste månaden. Utöver mitt gamla jobb ska jag springa på redovisningskursen samt påbörja inskolning till nya jobbet. Och ja, sedan är det snart jul och Evivakören tar sin beskärda del, och Exaudios februariprojekt närmar sig. Min kalender har aldrig, aldrig varit så horror som nu. Men det är roligt och spännande. Så positiv horror. 

Jag tyckte att det var helt motiverat att gå en sväng på stan efter gårdagens möte. Köpte en vuxenkappa. En snygg kappa i ylle. Jag är barnsligt förtjust över mitt inköp. Efter shoppingen åt jag god mat och ett glas vin på Mamma Rosa. En ypperlig onsdag.

måndag 19 oktober 2015

Allt är bra nu

Den här helgen alltså. Så härligt med en lång helg, hade ledigt på fredagen och då, då kan man ju njuta av helgen. Alla helger borde vara tre dagar långa.

Spontan dagsutflykt till Tavastehus där vi fick njuta av härliga höstvyer och supergod lunch på Piparkakkutalo. 


Passade på att ta det stora steget och dessutom - trumpetfanfarer - sätta upp en bild på mej och mannen på some. Det är säkert ganska talande att det i min värld är större att sätta en bild på facebook än att presentera honom för mina föräldrar (det gjorde jag ju för flera månader sedan).

Vi hann också med Fölisönpromenad, 30-årsfest och så fick vi tillfälle att fira med skumpadrickande (stay tuned för goda nyheter! Jag presenterar härmed en cliffhanger!!).



Det går bra nu. Tänk det, det går bara så himla bra nu att jag var tvungen att tappa min telefon i marken och få en spricka i skärmen bara för att ha något att svära över, för i övrigt är det rätt så kanon just nu. Vem hade nu trott det?


måndag 12 oktober 2015

Dårarnas middag

Tjejkompisar är nog grejer det hörni. För 11 år sedan började jag studera vid Åbo Akademi, och på något sätt (minns inte hur) så bildades en liten grupp med tjejer och vänskap uppstod. Ett år senare adopterade vi också en kille till vårt glada gäng. Och en tid senare fick vi förstärkning i form av Karin.

Oj så roligt vi hade. Vi fnissade oss igenom föreläsningarna, hade studiecirklar som böts ut till spontana vardagsfyllor när vi tyckte det var roligare att dricka chardonnay än att plugga nationalekonomi. Vi åkte pulka, vi hade picknik, vi dansade hela nätterna, vi såg på film tillsammans och framförallt inledde vi vår tradition med gemensamma middag, en tradition som nu har blivit 10 år gammal. Nu för tiden är vi utspridda i Jakobstad, Åbo, Esbo, Helsingfors och Stockholm, men två-tre gånger om året träffas vi och äter mat och dricker vin. Och fnissar något alldeles förskräckligt. Oftast saknas någon på våra middagar nu för tiden, någon är typ upptagen med att föda barn eller dylikt, men  vi försöker iallafall träffas så många som bara kan. De är nog guld, dedär dårarna. Finns ingen, ingen som jag skrattar så mycket med som med det här gänget.
Den här gången var jag värdinna

torsdag 8 oktober 2015

Masochist jag

Eftersom jag är masochist tycker jag tydligen att det är helt normalt att ha en oktobermånad som består av heltidsjobb, körövning alltid en kväll i veckan, plus två helger, kurs på öppna universitet två kvällar i veckan samt extrajobb varje torsdagkväll. Sätt ännu in några styrelsemöten så har vi en riktig soppa. Ni kanske undrar hur många kvällar som blir över? Inte så många kan jag berätta. Typ 1. Under hela oktobermånad. Och en helg utan program.

Den här veckan har jag alltså varit måndagkväll på kurs, tisdagkväll gym+kör, onsdagkväll kurs, torsdagkväll extrajobb. Sedan ska jag också hinna med att på lördag ordna en trerättersmiddag för fem pers. Då gäller det att ta vara på minuterna. Som att kvart före 8 en onsdagkväll springa in till alkon efter kursen för att handa middagsvin eftersom man slug som är har konstaterat att det inte är helt genomförbart att gå och handla på lördag och handla både mat och vin OCH ta bussen hem. Och idag ska jag jobba till halv 9 och sedan rusa in på galna dagar och köpa middagsingredienser fårn delikatessen. Puuuust.

Förlåt, jag vet att det inte alls är kul att läsa om alla andras busyga busyga liv på bloggar. Men jag ville nu bara meddela att såhär ser min oktober ut, om ni undrar varför jag ser lite hysterisk ut.


måndag 28 september 2015

Ainola

Besökte Ainola på söndagen, dvs Sibelius hem. Jag har länge haft en tanke om att besöka flera muséer och sevärdheter på hemmaplan, och Järvenpää kändes som ett lagom exotiskt besöksmål en söndageftermiddag.



Det som störde mej var att på Sibelius grav fanns några blomkransar. På en av dem stod det att kransen hade skänkts av Suomalaisuuden liitto. Kransen var en såndär med blåvittband, en sådan som man t.ex. brukar hedra krigsveteraner med. Suomalaisuuden liitto alltså. I dessa tider klingar det ju lite suspekt, men för mej var förbundet okänt, tänkte i min naivitet att suomalaisuuden liitto kanske är någon form av svenska kulturfonden. Nåja, jag googlade sedan. Ordföranden är tydligen Terho, han som är sannfinländarnas gruppordförande. Och har du mir gesehen, förbundet har tydligen alldeles själva kommit på uttrycket pakkoruotsi. Kopplingar till lapporörelsen har de också haft i tiderna. Nu för tiden är deras största mål ett enspråkigt Finland. Förr i tiden fick de statsstöd, för ett av deras viktigaste verksamhetsområden är att sprida information om den finska flaggan och flaggningskultur. Men eftersom de bara gjorde det på finska, och konsekvent vägrade att sprida information på svenska blev de med tiden av med sitt statsstöt. Vad var det som fick bägaren att rinna över? Jo, dåvarande ordförande Huttonen uttalade sig om Sveriges och svenskans inflytande i Finland: ”Vapaa suomalainen ei alistu vääryyksiin; hän tekee niin kuin Lalli eli surmaa sortajansa.”.
Mycket charmigt.

Ja, vad ska man säga? Ett nationalistiskt förbund som uppvaktar Sibelius grav. Sibelius var ju liksom finlandssvensk. Han var nationalist men också finlandssvensk, tvåspråkig och metropolit. Något som tydligen inte är möjligt idag. Idag är man nationalist genom att vara skogsfinne i Lahtis och bara tala finska och tycka att ishockey är högkultur och klä ut sig till kukluxklan på fritiden.

Blir så jävla förbannad.


Men hej, det fanns iallafall ett trevligt café där


fredag 18 september 2015

Strike

Det är strejkdag i Finland, jag är hemsk tudelad till händelsen.
Å enda sidan är jag upprörd för hälsovårdspersonalens skull och stöder strejken.
Å andra sidan tror jag vi sitter i den här båten för att facken demonstrativt har varit omöjliga en längre tid och vägrat kompromissa och kan därför inte riktigt stöda strejken. Speciellt som att vårdarna själva inte är med på strejken, de är på jobb och... just det, vårdar.

Ibland känns det lite som att Finland är ett sjunkande skepp, och man kanske borde ge sig av innan hela skräpet sjunker. Å andra sidan sitter jag här på mina kommunala tjänst och har en stabilitet som många i dagens läge kan drömma om.

måndag 7 september 2015

och den ljusnande framtid är vår


Det var en gång en kvinna som var övertygad feminist. Hon var högskoleutbildad, hyfsat intelligent och drömde om ett strålande liv. Vissa omständigheter i hennes liv med krossade relationer fick henne att tveka om det ens var möjligt att få det där som ”alla” drömde om: lyckligt äktenskap, bra jobb, friska och lyckliga barn, väluppfostrad hund och ett radhus med danskt designade möbler. Hon hade helt enkelt blivit lite cynisk, och kanske lite bitter. Därför är det kanske inte så konstigt att när hon träffar en trevlig, snäll och fiffig man så är hon lite skeptisk. För det här med livet, det är ju inte lätt. Och det här med relationer, det är ju absolut inte lätt. Därför så blir det en lång harang som mannen får som svar när han frågar hur hon ser på framtiden. 

”Kvinna 30, träffar man 35. Tycke uppstår och innan de vet ordet av står de där med nycklarna till en trea i Esbo. Livet leker i några år, och de drömmer om framtiden. Kvinnan inte direkt drömmer om moderskap, men ändå på något vis vet att hon vill bli mor i något skede. Det samma kan sägas om mannen, men det är inte lika relevant av någon anledning. Efter några år tas en bebis med i ekvationen. Kvinnan stannar hemma den lagstadgade tiden, älskar sitt barn, men har inga större ambitioner om att vara hemmamamma. Inte heller vill hon sätta sin förstfödda på daghem vid den ringa åldern av 11 månader. Nu råkar det bara vara så att mannen har ganska mycket högre lön än mannen, så den naturliga lösningen är förstås att kvinnan stannar hemma med bébén. Så sker, och kvinnan, accepterar att vara hemma en tid med inkomstbortfall och rubbet. Snart är det dags för bébé 2, och hast du mir gesehen, samma procedur upprepas. Nu väcks tanken att kanske mannen kunde betala in lite pensionspengar åt kvinnan som är hemma med barnen, men det konstateras snabbt att det är orealistiskt för ser ni, trean i Esbo har ju under tiden bytts ut mot egnahemshus i Esbo och danska möbler är dyra, och lånet är kanske lite i överkant, men det kan inte hjälpas. Och dessutom är vi ju en familj (<3) och dina pengar är mina pengar. Mannen är ingen dålig pappa, men ska vi vara riktigt ärlig så är han ju inte lika närvarande som kvinnan. Hur skulle han kunna vara det, han jobbar ju och är av naturliga orsaker inte lika mycket hemma. Så det är ju bara naturligt att barnen bygger upp en närmare relation till kvinnan än till mannen. Efter ett tag återvänder kvinnan till sitt jobb. Hennes karriär var ingen framgångshistoria ens före hon var borta från arbetslivet, men nu känns det som att tåget har gått för henne. Dessutom är ju ungarna sjuka hela tiden, och av någon anledning passar det alltid bäst att hon stannar hemma från jobbet och sköter om dem. Mannen har ju blivit befordrad under tiden, och fått mera ansvar på jobbet och kan inte vara borta från jobbet så där bara. Några år går och paret är upptagna med att snyta barnnäsor, skjutsa till hobbyn och semestra i Thailand en gång om året. Det är inget dåligt liv de lever, men efter en tid märker de att det här med äktenskap känns lite tråkigt. Allt det där som de uppskattade med sin partner har blivit lite irriterande. Mannen tyckte till en början att det var fint att hans partner var så intresserad av jämställdhetsfrågor till exempel. Men nu, nu lever han tillsammans med en kvinna som blir mörk i ögonen när jämställdhet kommer på tal. För hennes liv blev ju en kliché och hennes familjeliv är inte alls sådär jämställt som hon hade föreställt sig. Inte heller kan hon säga att hon ångrar den där tiden hemma med barnen, för hon är ju inget monster heller (fast ibland känns det ju så, för alla andra kvinnor älskar att vara hemma med sina barn). Nåja, tiden går, och en vacker dag sitter de hemma i sitt kök efter att barnen har lagt sig och konstaterar att det är dags att gå skilda vägar. Sedan börjar hela separationsrumban. Barnen ska naturligtvis hos kvinnan, för hur skulle det annars se ut? Dessutom, om vi ska bråka om saken, så vilken domstol skulle ge vårdnaden åt mannen? Han som aldrig har tagit ut våldledigt, han som aldrig har varit hemma med barnen när de har haft spysjuka, han som inte vet hur mycket kläder de ska ha på sig när de går till lekparken. Mannen flyttar med snabba ryck till en lägenhet i staden. I staden är han inte ensam, många andra män i hans ålder bor ensamma i centrum. Kvinnan flyttar till ett radhus, mera har hon inte råd med och knappt det. Hon inser till sin förtrytelse att ska hon ha råd med danska möbler och resor till Thailand igen får hon lov att fiska fram en rik karl kvickt. Mannen trivs till en början med sitt nya liv. Ingen som gnäller att han måste städa och laga mat. Inget ansvar. Öl med grabbarna, det är grejer det. Fast lite ensamt är det ju förstås. Ibland undrar han om de andra männen som är frånskilda också känner sig lika nedstämda som han, eller om de faktiskt trivs med livet som ungkarlar. Saknar de också sina barn? Han ids inte fråga. De pratar inte om känslor. Men dricker, det gör de. De tar igen alla barkvällar som de har missat under sina år i fångenskap. En gång när han ska barnen hemma över helgen så är han lite backfull, så han försover sig och dyker upp utanför radhuset grovt försenad och synbart bakfull. Då börjar de verkliga problemen, och helt plötsligt är han inte ens helgfarsa mera. Men han har ju spriten i alla fall. Kvinnan, hon är plötsligt i praktiken ensamförsörjare till barnen. Hennes lön vill inte riktigt räcka till, och hon oroar sig för sin pension. Hon sörjer över barnens far som bara blir mera och mera alkoholiserad. Och hon blir allt mera cynisk.”

Applåder om ni orkade till slutet, men det här var alltså svaret som mannen fick. Och den ljusnande framtid är vår.  Nå, vad sa mannen då? Jo, han sa att jag borde skriva en bok. Haha!
 
(alltså egentligen är jag ju kanske inte riktigt såhär cynisk, men om man förbereder sig för det värsta så blir man ju inte besviken i alla fall? Vissa säger att jag inte borde vara såhär öppen med mannen, men hej, lika bra att avslöja hurudan man är från första början.)

torsdag 3 september 2015

köp mera, konsumera mera

När ungefär halva augustimånad hade gått konstaterade jag att jag inte hade köpt vare sig skor eller kläder på hela månaden. Eller nja, halva då. Bestämde mej för att introducera köpfria augusti. Det gick mycket bra. Det enda som jag köpte var ett begagnat modem, men det tycker jag är ok. Mest var jag förvånad över att jag tydligen ändå köper ganska mycket saker, när en köpfri månad räknas som något ovanligt. Nu ska jag försöka att köpa mindre saker och kläder. Låt oss säga att det är kombination av flyktingkrisen,att det är oekologiskt att konsumera och jag borde spara till ett bostadsköp.

Nu är det september och jag ämnar åtminstone köpa två par skosnören den här månaden. Och ett paraply. men kanske jag i övrigt kan hålla mej en månad till?

måndag 24 augusti 2015

Den stora bloggdöden

Hjälp, tiden går och jag bloggar inte. Tröskeln att blogga blir hela tiden högre.

Nå, jag kan ju alltid berätta om vad som irriterar mej idag, det är alltid ett säkert kort.

Idag irriterar jag mej över att en människa som är 40 år gammal tydligen inte får skaffa barn med en människa som är 27 år gammal utan att bli utsatt för äckliga kommentarer på sociala medier. Se här.
Fast förresten, det här gäller ju förstås enbart om 40-åringen är en kvinna och 27-åringen är en man. Om det var ombytta roller skulle alla highfivea 40-åringen och gratulera honom till att han ska bli förälder tillsammans med en fräsch 27-åring. Men nej sidu, är det tvärtom ska vi ägna oss lite gammal hederlig slyneretorik.

bah. 

onsdag 5 augusti 2015

Tänk hörni, om november kunde vara lika kort som juli.
Kan inte för mitt liv förstå att semestern är över och att jag nu liksom bara förväntas jobba alla dagar i 11 månader framåt.

Men semestern var iallafall en trevlig historia, det apdåliga vädret till trots.

Till de goda nyheterna kan jag meddela att min katt hittade hem igen. Eller hittade och hittade, hon gick med på att bli infångad. Till de dåliga nyheterna kan jag meddela att hon i och för sig är väldigt lycklig över att vara hemma och mera social och gosig är normalt men att hon också spydde på balkongen. Nå, det är ju inte så farligt, katter spyr ju då och då. Men tyvärr identifierade jag fläckar på mina lakan i exakt samma färg som på spyan. Lakan som var närmast nybytta. Då var hon inte populär katten.


lördag 1 augusti 2015

En snabb hälsning

En snabb hälsning från stugan.

Min katt är bortsprungen (turligt nog på en ö, hon slipper inte långt) och sitter antagligen ensam, hungrig och rädd under en sten någonstans och vågar inte komma fram.

Medan jag väntar på att hon ska bli sugen på tonfisk läser jag en artikel på New York Times om mitt ansikte. Länk här.

För övrigt kan jag inte fatta att jag har varit fyra veckor på semester och ska tillbaka till saltgruvan på måndag.

torsdag 2 juli 2015

It's a hairy mess

Bloggvärlden snackar om hår  just nu. Eller okej, Linn här och Peppe här gör det i alla fall.

Nu har jag märkt att de flesta kvinnor brukar säga att de har sjukt håriga ben och absolut inte kan låta bli att raka. Men i mitt fall stämmer det. Önskar att jag skulle vara en blond tös  med ljusa gullefjun på bena. Blir sjukt störd när kvinnor med tunna ljusa fjun stönar över att de har såååå hemska ben när de inte har rakat på en vecka och likt förbannat bara har genomskinliga tunna gulliga saker på benen.
Om jag rakar  mina ben på morgonen så är de inte längre i perfekt skick på  kvällen. True story. Har för länge sedan gett upp med att använda rakblad för kvinnor, använder sådana där manliga gillettte saker, för let's face it, min stubb påminner mer om den av en man än kvinnors späda gullefjun.

Svåra saker det här. Jag försöker att inte vara för fanatisk.  Att gå omkring i en veckans växt skulle jag inte klara, men försöker tänka att det är okej om jag inte rakar dagligen, utan bara varannan dag.
Helt absurt, jag vet.

Jag tror att det snart kommer att vända, det kommer att anses vara snyggt med orakade armhålor och orakade ben. Men tror också att det kommer att anses vara snyggt bara om man har lite behåring. Ni vet, sådär kvinnligt och nästan osynligt.

måndag 29 juni 2015

sommarlista

Sommaren är här! Vad ska du göra nästa vecka?
Nästa vecka kommer jag redan att befinna mej i Österbotten. Jag kommer att läsa böcker, träffa familj och vänner och om vädret tillåter yoga i trädgården. Eventuellt far jag också på en länk i skrattlasskogen, med risk för att krocka med en björn.
Tre saker du vill göra i sommar.
Läsa en massa böcker, simma ofta och sitta på en terrass i solnedgången och dricka vin.
Tre saker du INTE vill göra i sommar.
Fundera på logistiska och praktiska problem som vem som ska sköta om min katt medan jag är på roligheter, bli biten av myggor och bromsar och bränna mej i solen.
Vad blir din sommarplåga 2015?
Jag är så fruktansvärt ute när det gäller modern, ny musik att jag helt nyligen hörde talas om t.ex. avicii, så att, eh. Next question?
Landet eller stan?
Stan är nog lite synkkä på sommaren. Det är kiva att sitta på balkongen, men saknar vinden och havet.
Vilka dofter får dig att känna att sommaren är här?
Nyklippt gräs, solkräm och korv.
Vad grillar du helst?
Svamp med bacon och ost.
Vad är sommarmat för dig?
Nypotatis med pikkalaka (österbottnisk grej: http://www.kotikokki.net/reseptit/nayta/65597/Pikkalaka/) med fisk i valfri form. Blåbärspaj.
Sommarjobb - ångest eller glädje?
Sommarjobb var  roligt i tiderna.
Vilka böcker ska du läsa?
Har rätt så många av Maria Turtschaninoff hemma, några av Märta Tikkanen är också olästa. Försöker läsa mycket inhemskt just nu. Det kliar också i fingrarna att beställa böcker från adlibris, men då jag har så full bokhylla. Just det, sedan fick jag också en bok av Alice Munro av min chef som semesterläsning. Den ska läsas.
Har du tänkt besöka några särskilda platser?
Österbotten, Sicilien (Naxos, Taormina, Ragusa och Messina), kanske en ö i kimitotrakten och förhoppningsvis också Nagu.
Vad är det somrigaste plagget du har?
Lång fladdrig kjol. Vissa har mycket politiskt inkorrekt sagt att jag ser ut som en rom i den. De använder inte nödvändigtvis det ordet.
Sommarregn - ja eller nej?
Ja, fast inte för ofta.
Har du tänkt utmana dig själv i sommar?
Jag har redan utmanat mej själv. Har ju joggat 8 km!
En utmärkt helg spenderades igen. Fick träffa några fina tjejer och deras fina barn i Karis och få lite välbehövligt tjejsnack. Hög skrattfaktor och mysfaktor med bebisar och hundar. Fick också prova på att skuffa barnvagn för första gången i mitt liv, samt lämnades ensam (alltså mamman var i ett annat rum, inte ute på krogen eller så)  med en liten hjälplös baby i säkert 15 minuter. Oerhört spännande.
Det hela var oerhört stereotypiskt med damerna som delade på tre stycken öl (på fem personer) under middagen medan det snackades förlossningar, graviditet, bröllop och barn, medan de andra damernas respektiven var ute i vildmarken och grillade hela djur och tja, antagligen snackade om annat än förlossning och bröllop. Men tänk vilken tur att man får diskutera relationer och barn istället för att vara tvungen att hänga med männen och diskutera motorer och bänkpress (för de kan ju omöjligen prata om annat...) 

Sedan överträffade jag mej själv med att springa jättejättelångt och jättejättelänge på söndagen.
8 km på en timme. Ni skrattar säkert högt just nu, men det är en fruktansvärt bra prestation för att vara jag. Maraton nästa alltså (ironi)

Sedan vann jag mycket oväntat två biljjer till avanti! i Borgå på Peppes blogg och drack skumpa och lyssnade på Wagner och Mahler. Åt också världens tråkigaste kycklingsallad på en av de där restaurangerna vid ån i Borgå. Note to self: båda suger. Undvik.






torsdag 25 juni 2015

Sicilia baby

Jag gav upp.  Det här vädret är så asigt och jag kände en helt absurd längtan efter att sitta ute på en balkong i solnedgången (som infaller middagstid) i den fuktiga ljumma kvällen. Ni vet, som i sydeuropa. Dricka rosévin och titta ut över havet. Utan att frysa. Sommaren i Finland har sina fördelar, men jag behöver åtminstone en vecka med ordentlig värme, och omväxling från det finska klimatet.

Och när jag tänker efter är det inte så konstigt, jag har bestämt vistats kortare eller längre tider i Italien varje sommar de senaste 8 åren. Inte en enda sommar som jag inte har fått andas sydeuropeisk luft någon vecka.

En vecka i Sicilien. Jag har ju rest rätt så mycket i Italien, men har aldrig besökt Sicilien, så det blir nog jättejättebra.

(fast mitt resesällskap är redan i färd med att göra exceltabeller över hyrbilspriser och kilometeravstånd, vilket oroar mej lite.)

tisdag 23 juni 2015

äkkilähtö.heti

Om någon vill kunde hen hemskt gärna ägna några timmar åt att googla och boka ihop en vecka i mitten av juli på valfritt kiva ställe där solen skiner och det finns ett hav.

Tack på förhand.

måndag 22 juni 2015

Mökkeily




Jag har aldrig varit någon stugmänniska, kan räkna på en hand de tillfällen som jag har vistats i en stuga och faktiskt övernattat. Men nu börjar en ju bli pro, nyligen hemkommen från en stuga efter att ha varit där i fyra nätter.

Stuglivet går tydligen ut på att man:
äter frukost utomhus (vare det sig är varmt eller ej) i en timme medan man läser hesari. Samma hesari i dagarna tre. Sedan fortsätter man med att läsa lite bok. Ungefär genast som man har avslutat frukostätandet börjar man fundera på vad man ska äta till lunch. Sedan tillreder och äter man lunch, varpå man dricker kaffe. Efter lunchen kan man med fördel läsa bok, yoga på bryggan, vänta på att det ska bli dags för bastubadande. Om man är en sådan som tycker om att göra saker kan man få för sig att tvätta en matta eller putsa grillen, eller om man mera sannolikt inte uppskattar sådana aktiviteter så kan man med fördel titta på när andra gör sånt. Sedan blir det kväll och det är dags för höjdpunkt: det obligatorisak  bastubadet, aka tillfället när man får tvätta sig med annat än iskallt vatten. Till bastubadandet hör också obligatorisk öldrickning och eventuellt ett dopp i havet om man vågar (och det vågar man ju). Efter bastandet är det dags att äta, helst något grillat. Och vin förstås. Och sedan är dagen så gott som slut och man konstaterar att mna igen har ätit alldeles för mycket på denna fat camp till stuga.

En kunde ju bli van med sånt alltså.

Solen sken ibland

Skumpa på bryggan

Yoga på bryggan


Oredigerad bild. Fantastisk solnedgång    

torsdag 18 juni 2015

Det närmar sig midsommar. En dag som rent logiskt inte borde firas i juni, då det oftast i Finland är kallt och jävligt. Jag minns typ en varm midsommar. För tio år sedan.

Nåja, ska iallafall ta mej ut till en stuga, men med mycket god mat, gott vin och trevligt sällskap blir det säkert bra iallafall. För några veckor sedan när jag var ute till samma stuga kunde man sitta ute barfota och i kortärtmat i fabulösa 15 minuter när solen sken och det inte blåste. Har stora förhoppningar om att kunna toppa det rekordet. Kanske till och med sitta ute i en timme. Och kanske vattnet är varmare än 10 grader? Kanske till och med hujsiga 12 grader?

Fråga, tror ni att katter tycker om att åka båt? Själv tycker jag ju att det är lite spännande att i femton minuter åka i en öppen båt på havet, men har en liten föraning om att katten inte kommer att vara lika nöjd. Med tanke på att hon är rädd för dammsugaren och så. Men tror heller inte att katten uppskattar att bli lämnad ensam hemme i tre dagar.

Skön midsommar hörni!

tisdag 16 juni 2015

Mat & Vin

Jag har levt ett rätt så trevligt liv de senaste veckorna. Jag har ofta ätit på restaurang, det har blivit hamburgare, pizza och biff. Jag har varit på en massa festligheter och druckit vin och skumpa. Därtill har det blivit ganska mycket god mat hemma, ni vet, det där första skedet när man umgås med nån och låtsas att man alltid äter god och fancyg mat.

Det har varit riktigt trevliga veckor, men tyvärr tycker inte min fysik samma sak.

Har konstaterat att jag nu antingen måste börja leva mindre i sus och dus eller träna mera (mera än tre timmar per vecka betyder det). Pest eller kolera alltså.

För övrigt kan jag meddela att jag har blivit en hejare (min definition) på att jogga.
Vem hade nu trott det?

fredag 12 juni 2015

Åååååbo helg

Helgen kommer att tillbringas i Åbo.

Kören Exaudio inleder sitt nya projekt, vi ska för första gången öva för uppträdandet som har premiär i februari. Jag vet inte så mycket om själva projektet ännu, allt är ganska öppet. Men så mycket vet jag att det kommer att handla kvinnoliv och musiken kommer att vara skriven av kvinnor som i historien har blivit bortglömda för att de, tja, inte har snopp.


Är jag intresserad av att vara med i ett damkörsprojekt som handlar om att lyfta upp kvinnor som oförtjänt har hamnat i skuggan av män?

Ja.

Dessutom är det alltid roligt att sticka bort över helgen, sjunga och äta gott i goda vänners sällskap.

onsdag 10 juni 2015

Queen of procrastination

Alltså, när det för en gångs skull har dykt upp en riktigt intressant arbetsansökan, och man bara spritter av förtjusning och vet att man skulle vara perfekt på jobbet, men försöker tänka realistiskt att tjänsten kommer att ha massor med sökanden, men man måste ju försöka iallafall. Man antecknar datumet i sin kalender för att inte glömma, och tänker att nu ska man minsann fila på ansökan och CVn så att det blir perfekt. Sedan skjuter man upp det hela, och väntar förstås till sista dagen. När dagen är kommen tänker man att nu ska man minsann visa att man kan göra något i tid, och inte spara det till eftermiddagen, utan ta itu med det genast på morgonen. Då upptäcker man att herredumilde, där finns ett till intressant jobb, hos samma arbetsgivare. Den ansökningen går ut först om några dagar, men jag börjar iallafall med den, för att jag nu ändå var inne och läste igenom den. Man klickar på sänd och är stolt över sig själv, för även om tjänst nummer två inte var lika intressant som tjänst nummer 1 var de båda intressanta. Sedan gnuggar man lite i händerna och tänker att nu jävlar, är det dags att ta till storsläggan och formulera en förbaskat bra ansökan till tjänst nr 1. Klockan är 9.45 och man hämtar först en kopp kaffe.

Klockan 9.50 påbörjar jag ansökan nr 1.

Det är i det skedet som jag märker att ansökan avslutas kl. 10.00.