torsdag 29 oktober 2015

Hon den där Fredrika

Fredrika Runeberg, kvinnan som skapade runebergtårtan, födde en massa barn och framförallt var fru till författaren Johan Ludvig Runeberg.

Eller?

Fredrika var också journalist och författare. Jag visste typ ingenting om Fredrika för ett år sedan. Nada. Tills jag fick höra att min kör Exaudio ska göra ett projekt om Fredrika.

Nu vet jag att Fredrika var en alldeles förträfflig powerkvinna. Hon födde barn, skötte ett 1800-tals hushåll, var fru till Finlands mest uppskattade poet (som krävde en hel del uppassning medan han skrev sina viktiga dikter). När barnen var nattade och Johan Ludvig hade fått sin uppmärksamhet satte hon sig ner och skrev. Fatta alltså. Hon satte sig inte ner i soffan med en kopp te och tittade på netflix en timme innan hon somnade som jag gör, hon satte sig ner och producerade text. Och dessutom skrev hon om saker som är aktuella ännu idag, om kvinnan som förväntas vara en mor och fru och inte en skapare. När hon inte satte sig ner och skrev så grundade hon allmännyttiga föreningar där hon hjälpte fattiga kvinnor. När Johan Ludvig blev gammal och sängliggande så var hon närstående vårdare. Jag blir helt matt och det går kalla kårar när jag tänker på hennes liv och vilken enorm intelligens och drivkraft den kvinnan besatt, och vad hon kunde ha åstadkommit om hon skulle ha fötts 100 år senare. Eller skulle hon? Har så mycket ändrats sen dess?  Skulle hon också 100 år senare ha fått kämpa med vardagen bestående av barn, jobb och nyckfyll man? Likt en viss Märta Tikkanen (som förresten är min andra stora idol) drygt 100 år senare...Fredrika sa något i stil med att en man skriver när han har lust, en kvinna skriver några ord här och där när hon har tid. Helt på samma sätt arbetade Tikkanen 100 år senare. Och jag blir så matt av den tanken, att så lite har förändrats.

Det är dags att Fredrika får upprättelse. Och därför har jag hemskt få lediga helger denna höst, för att jag i kören Exaudio har möjlighet att lyfta fram Fredrika, och andra kvinnor som inte har fått uppmärksamhet på grund av att de har en vagina.

Reipas nainen, mutta sittenkin nainen.


Fredrika Runeberg
bild: visitporvoo.fi


Vidare läsning här: http://linateir.wix.com/tradgarden

I ett nötskal:

Dags för ett NYTT PROJEKT! Exaudio uruppför den musikaliska föreställningen Trädgården, som handlar om Fredrika Runeberg. Manus och regi: Lina Teir. Musikalisk ledning: Hanna Kronqvist. Under föreställningen bjuder vi på gammal och ny musik av kvinnliga kompositörer, bla ett uruppförande av en ny komposition av Ida Olsonen. FÖRESTÄLLNINGAR 30.1.2016 KL 19 och 31.1.2016 kl 14 i Helsingfors samt 6.2.2016 kl 20 i Åbo. Välkomna! följ oss på ‪#‎exaudioträdgården‬ ‪#‎exaudiochoir‬ samt @exaudio_choir (instagram)

onsdag 28 oktober 2015

Det positiva inlägget

Jag brukar vara rätt så duktig på att klaga när allt suger.
Ska försöka att vara lika duktig nu på att uppmärksamma att det är rätt så bra just nu.

Sådant som är bra just nu, i ingen speciell ordning.

Körerna. Det är helt fenomenalt skoj att sjunga i två körer, och ha en massa roliga konserter på gång.
Förhållandet. Allt känns så lätt och rätt. Har dessutom äntligen börjat slappna av och sluta med att fundera på att om det känns så här okomplicerat, betyder det att det egentligen är fel? Nej, det gör det inte. Jag försöker också att låta bli att tänka att det är i det här skedet som killen enligt gamla mönster kommer att a) förvandlas till en fullständig dåre med medeltida värderingar eller b) dumpa mej på alla hjärtans dag.
Framtiden. Jag har planer, planer på ett gemensamt hem. Och det känns kiva.
Jobb. Börjar snart mitt nya jobb, och jag ser jättemycket framemot det. 
Övrigt. Vänner i min närhet reproducerar sig. Och vill ha mej som gudmor! Tänk! Synd bara att mitt schema är så tight just nu att jag inte ens hinner umgås med mitt gudbarn.

Jag ska också försöka att inte tänka att jag antagligen kommer att få cancer nu, för såhär bra kan man ju inte ha det.



måndag 26 oktober 2015

Touché

Konversation med pojkvännen, som i denna blogg får gå under namnet MM.
MM: du har det väldigt dragigt här. Luftkonditioneringen är för stark, och det kommer för mycket luft in här när det blåser ute. Du borde ringa husbolaget och påpeka det.
Jag: Meh, jag orkar inte. Jag hatar att ringa husbolag. De tar en aldrig på allvar och dessutom förstår jag mej inte på sådana här saker. Förresten har det alltid varit på det här viset, så det kan väl inte vara ett problem egentligen?
MM: Ja, kvinnor har också alltid skött hem och hushåll och varit bundna till köket, men det betyder inte att det måste fortsätta så... Var det där nu faktiskt ett bra argument?

Touché. (Insert hjärtemoji)



torsdag 22 oktober 2015

Spännande tider

Ja, det var alltså ett nytt jobb som aviserades som cliffhanger i förra inlägget, som vissa av er har sett på instagram. Det känns helt jättejätteroligt. Även om jag stortrivs på min arbetsplats med mina kollegor kände jag att det verkligen var dags att hitta ett nytt jobb. Och jobb växer ju inte på träd i dessa tider så därför är jag lite i chocktillstånd över att jag fick ett intressant och utmanande jobb som ger massor med kontakter och ser bra ut på CVn och som DESSUTOM är helt i centrum. Förutom själva jobbet ser jag framåt de sociala bitarna som lunch på stan och AW. Sådant som man sällan sysslar med i Mattby. 

Det blir en ytterst hektisk tid för mej den närmaste månaden. Utöver mitt gamla jobb ska jag springa på redovisningskursen samt påbörja inskolning till nya jobbet. Och ja, sedan är det snart jul och Evivakören tar sin beskärda del, och Exaudios februariprojekt närmar sig. Min kalender har aldrig, aldrig varit så horror som nu. Men det är roligt och spännande. Så positiv horror. 

Jag tyckte att det var helt motiverat att gå en sväng på stan efter gårdagens möte. Köpte en vuxenkappa. En snygg kappa i ylle. Jag är barnsligt förtjust över mitt inköp. Efter shoppingen åt jag god mat och ett glas vin på Mamma Rosa. En ypperlig onsdag.

måndag 19 oktober 2015

Allt är bra nu

Den här helgen alltså. Så härligt med en lång helg, hade ledigt på fredagen och då, då kan man ju njuta av helgen. Alla helger borde vara tre dagar långa.

Spontan dagsutflykt till Tavastehus där vi fick njuta av härliga höstvyer och supergod lunch på Piparkakkutalo. 


Passade på att ta det stora steget och dessutom - trumpetfanfarer - sätta upp en bild på mej och mannen på some. Det är säkert ganska talande att det i min värld är större att sätta en bild på facebook än att presentera honom för mina föräldrar (det gjorde jag ju för flera månader sedan).

Vi hann också med Fölisönpromenad, 30-årsfest och så fick vi tillfälle att fira med skumpadrickande (stay tuned för goda nyheter! Jag presenterar härmed en cliffhanger!!).



Det går bra nu. Tänk det, det går bara så himla bra nu att jag var tvungen att tappa min telefon i marken och få en spricka i skärmen bara för att ha något att svära över, för i övrigt är det rätt så kanon just nu. Vem hade nu trott det?


måndag 12 oktober 2015

Dårarnas middag

Tjejkompisar är nog grejer det hörni. För 11 år sedan började jag studera vid Åbo Akademi, och på något sätt (minns inte hur) så bildades en liten grupp med tjejer och vänskap uppstod. Ett år senare adopterade vi också en kille till vårt glada gäng. Och en tid senare fick vi förstärkning i form av Karin.

Oj så roligt vi hade. Vi fnissade oss igenom föreläsningarna, hade studiecirklar som böts ut till spontana vardagsfyllor när vi tyckte det var roligare att dricka chardonnay än att plugga nationalekonomi. Vi åkte pulka, vi hade picknik, vi dansade hela nätterna, vi såg på film tillsammans och framförallt inledde vi vår tradition med gemensamma middag, en tradition som nu har blivit 10 år gammal. Nu för tiden är vi utspridda i Jakobstad, Åbo, Esbo, Helsingfors och Stockholm, men två-tre gånger om året träffas vi och äter mat och dricker vin. Och fnissar något alldeles förskräckligt. Oftast saknas någon på våra middagar nu för tiden, någon är typ upptagen med att föda barn eller dylikt, men  vi försöker iallafall träffas så många som bara kan. De är nog guld, dedär dårarna. Finns ingen, ingen som jag skrattar så mycket med som med det här gänget.
Den här gången var jag värdinna

torsdag 8 oktober 2015

Masochist jag

Eftersom jag är masochist tycker jag tydligen att det är helt normalt att ha en oktobermånad som består av heltidsjobb, körövning alltid en kväll i veckan, plus två helger, kurs på öppna universitet två kvällar i veckan samt extrajobb varje torsdagkväll. Sätt ännu in några styrelsemöten så har vi en riktig soppa. Ni kanske undrar hur många kvällar som blir över? Inte så många kan jag berätta. Typ 1. Under hela oktobermånad. Och en helg utan program.

Den här veckan har jag alltså varit måndagkväll på kurs, tisdagkväll gym+kör, onsdagkväll kurs, torsdagkväll extrajobb. Sedan ska jag också hinna med att på lördag ordna en trerättersmiddag för fem pers. Då gäller det att ta vara på minuterna. Som att kvart före 8 en onsdagkväll springa in till alkon efter kursen för att handa middagsvin eftersom man slug som är har konstaterat att det inte är helt genomförbart att gå och handla på lördag och handla både mat och vin OCH ta bussen hem. Och idag ska jag jobba till halv 9 och sedan rusa in på galna dagar och köpa middagsingredienser fårn delikatessen. Puuuust.

Förlåt, jag vet att det inte alls är kul att läsa om alla andras busyga busyga liv på bloggar. Men jag ville nu bara meddela att såhär ser min oktober ut, om ni undrar varför jag ser lite hysterisk ut.