måndag 25 maj 2015

Var på gymmet idag och observerade två unga kvinnor i omklädningsrummet. Medan jag själv var ofräsch och svettig med rött fejs samt orakade ben och visade upp min gamla vanliga inte pinnsmala och inte speciellt vältränade men högst välfungerande kropp så var de här kvinnorna helt fruktansvärt snygga och heta i snygga träningskläder och fina frisyrer. De var så heta att det borde vara förbjudet att vara sådär snygg om man inte är photoshoppad eller Beyonce. De var sådana där som förorsakar trafikolyckor om de går på gatan i yogapants. Men det mest fascinerande var hur de pratade. Men gud, vilken vatsamakkara jag har. Fy vilka slitna äckliga träningskläder jag har (nej det hade hon inte, de såg sprillans nya ut). Usch titta på mina armar. Och min mage! Hur ska man täckas ha bikini i sommar?

Jag blev så upprörd att jag var tvungen att verkligen behärska mej för att inte skrika åt dem "inser ni inte hur fruktansvärt snygga ni är? Är ni blinda? Njuter ni av att förminska er själva och upprätthålla ert eget värde enligt hur snygga ni är?"

Sedan tänkte jag att det sista dehär tjejerna behöver är en person till som säger åt dem vad de får och inte får tänka om sina egna kroppar. Det provocerar om man är missnöjd med sitt utseende, men det provocerar nästan lika mycket om man är nöjd.

Det och den lilla detaljen att det inte är socialt acceptabelt att skrika åt främmande människor i omklädningsrum då.

Skärrapport

Jag överlevde. Och hade till och med roligt. Och simmade i 10-gradigt vatten!


Uhuu utsikten från bastun alltså
Uhuu jag åkte båt. Eller okej då, jag satt på.
Uhuu skärimat
Uhuu bara tår och röd näsa    




Uhuu vinden som blåser i håret ute på havet







fredag 22 maj 2015

Skärliv

Vill bara uppmärksamma er på att jag ska leva skäriliv i helgen.
Jag som är utpräglad fastlands människa ska åka ut till en ö där det inte finns rinnande vatten.
Jag har enkom för tillfället skaffat en vindtät rock, för nej, jag ägde inte en sådan, och jag har fått berättat åt mej att det inte är en bra idé att åka båt med en vanlig tyg trenchcoat. Åtminstone inte i maj.

Andra saker som jag har hört att är väsentliga att packa ner är yllesockor, gummistövlar, vin, fästingpincett och mera vin.

Det här kan bli intressant. 

Min goda vän M har för övrigt varit till stor hjälp och skapat en mood board för tillfället.
Jag har ju lite panik för att jag inte äger några raybans, kan jag erkänna. 


Jag hör av mej om jag överlever där ute i vildmarken.
Skickar gps-koordinater till utvalda personer så att de vet varifrån jag ska räddas om det skulle visa sig att det inte finns 3G där ute och jag får ångest.

onsdag 20 maj 2015

Det pratas mycket om religion i Österbotten just nu, med anledning av den här artikeln (kräver tyvärr inloggning). Det är helt fantastiskt att det äntligen pratas om dehär sakerna, att folk får anledning att reflektera och bearbeta.

Jag var tidvis hyfsat engagerad i församlingen, främst för att, tja, det fanns inte så mycket annat att göra. På essegården samlades de kedjerökande mopedkillarna och på "stugo" församlingsgänget. Församlingstyperna verkade tidvis vara ett trevligare gäng. Och där fanns ju bevisligen flera bra typer, bland annat Kaj Korkea-Aho som har skrivit om sina upplevelser på facebook. Jag har absolut inte upplevt samma saker som Kaj, men har ändå sett spår av det.

Det var hjälpledaren som talade i tungor, det var en massa gråtande på lägret (kände mej himla okänslig som aldrig grät. Fastän jag annars är en person gråter mycket och ofta), det var predikanten som fick hålla lektioner på lägret om sexualitet (abort is a big no-no och man ska inte ha sex före äktenskapet, av respekt för sin blivande partner och homosexualitet är en synd) Men det som jag mest minns är ungdomsledaren som ett år efter att jag hade blivit konfirmerad träffade mej på stan. Jag var lätt lullig (ej berusad) och vid 16 års ålder fick jag höra att jag hamnar i helvetet. Jag som bara skulle säga hej och ta en kaffekopp. Jag kan inte säga att jag blev speciellt traumatiserad, jag är rätt så hård, men ändå. Hur kan en vuxen människa säga åt en 16-åring att du hamnar i helvetet? Vad rör sig i en sådan människas hjärna? Många många år senare berättade jag om den här episoden åt mina föräldrar när vi diskuterade religionsfrågor och de blev upprörda över att jag ingenting berättade, för de hade definitivt reagerat och kontaktat ungdomsledaren i fråga. Men när man är i den åldern tänker man inte på att vänta, är det här okej? Borde jag berätta det här åt någon vuxen? Jag tänkte nog mest: Okej. Det här var ju fräckt av honom. Nu ska jag dricka en till päroncider. Men nu när jag tänker efter så inser jag att jag i vuxen ålder har berättat den här storyn många gånger. Så något intryck har det ju besvisligen gjort på mej iallafall.

 Idag ser jag hur många av dedär som var aktiva i församlingen och som var de som lärde ut trosfrågor åt oss debatterar på facebook och i bloggar om homosexualitet och religion i skolan. Och jag tänker att det säkert fanns så många fler övertramp som jag inte var fiffig nog att identifiera i den åldern.

Nå, vad är då mina bästa minnen från församlingstiden? Ovannämna Kaj som under sena kvällar diskuterade religion, spännande episoder i bibeln och skräcklitteratur (han väckte mitt intresse för Stephen King)  med oss. Jag har inga positiva minnen av andra hjälpledare och personal. Jo, en annan person. Kyrkoherden. Jag gjorde ett specialarbete om förintelsen i historia under samma period jag gick i rippi och stötte på något som var ny information för mej, nämligen att Luther hatade judar och delvis inspirerade Hitler. Jag blev chockad och frågade sådär lagom provocerande på en av våra rippilektioner varför kyrkan inte berättar det här när det pratas om Luther. Och kyrkoherden svarade ärligt och rakryggat att jo, vi har mörka sidor i vår religion också. jag minns inte exakt vad han sa, så jag ska undvika att sätta ord i hans mun men minns att jag blev glad över svaret.

Det är förövrigt först när jag har diskuterat med vänner från södra finland som jag till fullo har förstått hur extrem situationen var (är?) i vissa österbottniska församlingar.

Karin har bloggat här om sina upplevelser i grannförsamlingen.




måndag 18 maj 2015

I retroperspektiv...

Det är ju tur att man alltid beter sig fiffigt och rationellt och liksom aldrig gör dumma saker som man bara vet är dåliga för en och sedan tar ut sina aggressioner på andra när det skiter sig. Himla tur alltså. Annars kanske ens liv skulle komplicerat och onödigt jobbigt, och så kan vi ju inte ha det.

måndag 11 maj 2015

Körsång och nationalekonomi

Jag bloggade i HBL på körens blogg. Om man vill läsa mitt dravel kan man göra det här.

Jag försöker här desperat dra mej till minnas vad jag riktigt skrev om i min pro gradu och redogöra för socialt kapital och demokrati och låtsas skriva sådär pseudovetenskapligt utan att citera en enda källa eller någon statistik. Trovärdigheten på topp.

onsdag 6 maj 2015

Reflektioner

Jag har blivit upplyst. En ny värld har öppnat sig för mej. Torrschampo. Det fungerar. Hur kan jag ha levt i 30 år utan att ha vågat prova mej på det? Ack så mycket jag har att lära ännu. Dessutom blir ju håret snyggt när man använder torrschampo. (synd bara att det innehåller så mycket kemikalier att det närmast orsakar en astmaattack när man sprejar på det)

Dessutom har jag idag skickat in min skattedeklaration. Hela 38 timmar innan systemet stängs. Personligt rekord, tror jag bestämt.

Däremot har jag inte fått ett enda förslag på i vilken färg jag ska måla mina pinnstolar som idag transporteras till mitt hem. I helgen ska jag dra på mej mina snickarbyxor och fläta mitt hår och se lycklig ut och måla mina stolar, har jag tänkt, precis som i reklamerna. Måste köpa pensel. Och målfärg. Och snickarbyxor.

(Nu påstår flera av mina kollegor att jag måste sandpappra först. Och att det tydligen inte går på en kvart att sandpappra, ens om jag har rätt utrustning, vilket jag ju naturligtvis inte har. Ger jag mej ut på alltför djupt vatten nu? Varför måste man sandpappra? Vem har bestämt det? Vad om jag inte vill?)
 


tisdag 5 maj 2015

DIY

Ponera att jag har två stycken (till att börja med, flera finns att fås) pinnstolar till mitt förfogande. Ni vet, sånadär bruna 50-tals grejer.
Ponera att jag vill piffa till dem lite, och använda som extra stolar. Ponera att jag också funderar på att i något skede slänga ut mina nuvarande hemska fake läderstolar som jag har vid matbordet och ersätta med pinnstolar. Vilken färg ska jag måla dem?

Mitt hem är ju naturligtvis (insert sarcasm) fruktansvärt stilrent och snyggt inrett (ja, förutom de hemska läderstolarna då) och de dominerande färgerna är vitt, beige, grå, grått och lite gult. What say you?

måndag 4 maj 2015

4 dagars vecka

Hörni, det där med att bara jobba fyra dagar per vecka, det är ju helt superbt.
Sådant borde vi göra oftare tycker jag. Tänk att liksom dricka champagne på torsdag, fortsätta med roligheter på fredag och sedan ha hela två dagar ledig tid till.

Helt absurt.

Därför kan en ju tycka att det är lite märkligt att jag inte har lyckats fixa min skattedeklaration under alla dessa lediga dagar.