Marina v.2

Var på gymmet idag och observerade två unga kvinnor i omklädningsrummet. Medan jag själv var ofräsch och svettig med rött fejs samt orakade ben och visade upp min gamla vanliga inte pinnsmala och inte speciellt vältränade men högst välfungerande kropp så var de här kvinnorna helt fruktansvärt snygga och heta i snygga träningskläder och fina frisyrer. De var så heta att det borde vara förbjudet att vara sådär snygg om man inte är photoshoppad eller Beyonce. De var sådana där som förorsakar trafikolyckor om de går på gatan i yogapants. Men det mest fascinerande var hur de pratade. Men gud, vilken vatsamakkara jag har. Fy vilka slitna äckliga träningskläder jag har (nej det hade hon inte, de såg sprillans nya ut). Usch titta på mina armar. Och min mage! Hur ska man täckas ha bikini i sommar?

Jag blev så upprörd att jag var tvungen att verkligen behärska mej för att inte skrika åt dem "inser ni inte hur fruktansvärt snygga ni är? Är ni blinda? Njuter ni av att förminska er själva och upprätthålla ert eget värde enligt hur snygga ni är?"

Sedan tänkte jag att det sista dehär tjejerna behöver är en person till som säger åt dem vad de får och inte får tänka om sina egna kroppar. Det provocerar om man är missnöjd med sitt utseende, men det provocerar nästan lika mycket om man är nöjd.

Det och den lilla detaljen att det inte är socialt acceptabelt att skrika åt främmande människor i omklädningsrum då.