Bloggvärlden snackar om hår just nu. Eller okej, Linn här och Peppe här gör det i alla fall.
Nu har jag märkt att de flesta kvinnor brukar säga att de har sjukt håriga ben och absolut inte kan låta bli att raka. Men i mitt fall stämmer det. Önskar att jag skulle vara en blond tös med ljusa gullefjun på bena. Blir sjukt störd när kvinnor med tunna ljusa fjun stönar över att de har såååå hemska ben när de inte har rakat på en vecka och likt förbannat bara har genomskinliga tunna gulliga saker på benen.
Om jag rakar mina ben på morgonen så är de inte längre i perfekt skick på kvällen. True story. Har för länge sedan gett upp med att använda rakblad för kvinnor, använder sådana där manliga gillettte saker, för let's face it, min stubb påminner mer om den av en man än kvinnors späda gullefjun.
Svåra saker det här. Jag försöker att inte vara för fanatisk. Att gå omkring i en veckans växt skulle jag inte klara, men försöker tänka att det är okej om jag inte rakar dagligen, utan bara varannan dag.
Helt absurt, jag vet.
Jag tror att det snart kommer att vända, det kommer att anses vara snyggt med orakade armhålor och orakade ben. Men tror också att det kommer att anses vara snyggt bara om man har lite behåring. Ni vet, sådär kvinnligt och nästan osynligt.
Jag hade tidigare just sådana där gullefjun och behövde egentligen inte raka benen, men det gjorde jag i alla fall - för det skulle kvinnor göra. Nu när jag då känner att jag skulle kunna skita i det så har jag fått grövre hårväxt och speciellt på framsidan av smalbenen växer det längre mörka hår. Så pass lurvig har jag blivit att jag inte kan ha strumpbyxor om jag inte rakat benen på ett par veckor för då sticker en del av håret ut genom strumpbyxorna. Det stör mig mer än håret på mina bara ben. Jag har alltså inte så tät och tjockt benlurv, men tillräckligt för att jag ska känna mig obekväm om jag inte rakat benen och ska visa dem offentligt. Fast jag försöker skita i det så pallar inte heller jag med att vara "en sån" när jag kan träffa på folk som inte hör till mina närmaste. Sen så gillar jag verkligen känslan av nyrakade släta ben, men den känslan blir ju mer stickig redan efter en dag. Fast just vintertid så kan det gå månader mellan rakningarna, om det inte är så att jag ska ha strumpbyxor på mig. Då det gäller hår i armhålan så har jag svårt att tänka mig att jag skulle låta det växa ut, föreställer mig att det skulle vara så jobbigt och kladdigt med deodorant. (Ursäkta mitt essäsvar.)
SvaraRadera(Fortsättning på essän...) Minns hur förbannad jag blev en gång på mitt (förra) jobb då en av de kvinnliga kollegorna sa något om att hon inte rakat benen och därför inte ville ta av sig strumpbyxorna trots att hon tyckte det var för varmt. En manlig kollega svarade då med ett "huiij". För fan! Varför ska det vara så äckligt med något som är en naturlig del av (kvinno)kroppen?!.
SvaraRadera