torsdag 7 juli 2016

Den där dåliga sjukvården

Till att börja med vill jag bara säga att det här INTE är inlägget där jag meddelar att jag är gravid. Eftersom jag är kvinna och 31 år gammal vet jag alla kommer att tänka på graviditet när ni läser detta, men det är alltså inte fallet.

Alla brukar ju klaga på sjukvården, men själv har jag ärligt talat inte så mycket erfarenheter av denna. Är överlag -pepparpeppar- helt oförskämt frisk och behöver sällan söka sjukvård. Under våren har jag ändå haft lite underliga yrselattacker som jag bestämt har ignorerat. Okej, det snurrar lite i mitt huvud när jag står och skär sallad till min middag hemma, men jag kan ju faktiskt hålla i mej i bordskanten, då hålls jag på benen. Och jo, jag har gått omkring med lite hjärtklappning och överlag en känsla av att vara lätt bakfull hela tiden de senaste veckorna, men har skyllt på trötthet. Däremot tyckte han som jag bor med att det inte är helt normalt att drabbas av yrsel var och varannan dag. Jag muttrade lite för mej själv om att "alla vet ju att sjukvården suger, int slipper jag ändå till nån läkare, man måst ju vara typ döende för att få träffa en läkare". Han insisterade dock, så till sist ringde jag till HVC. Jag är naturligtvis för snål för att gå privat, här är de kommunalt som gäller. Till min stora förvåning fick jag gå till labbet redan dagen efter. Och några dagar sedan fick jag träffa en läkare. Läkaren såg ut att vara typ 15 år gammal, men hon var ändå en läkare. Läkaren testade en massa balansgrejer, kikade på mina ögon och öron och lyssnade på mitt hjärta. Sedan frågade hon vad jag jobbar med och om jag har en bra arbetsställning. Nja, det är ju så att jag har ett tillfälligt skrivbord, som jag har haft i ett halvår, men ska snart få ett nytt, och då får jag ergonomin i skick. Men det är lugnt, har så mycket möten och grejer att jag sällan sitter hela dagen. Jaha, har du det annars stressigt då? Nja. Eller jo. Alltså jag jobbar ju nog heltid. Plus lite till eftersom jag också har en bitjänst. Också körerna då. Men jag brukar nog ha typ en ledig vardagskväll i veckan. Läkaren såg lite skeptisk ut. Hon vet uppenbarligen inte hur roligt det är med körsång. Tränar jag då? Jodå, tre ggr i veckan. Det verkade hon vara nöjd över. Hur äter du? Ja, rätt så omväxlande och hälsosamt skulle jag säga. Jag äter frukost. Lunch 12 tiden. Och sen brukar vi äta middag där runt 8. Eller 9. Senast halv 10. Okej, på tisdagar och torsdagar äter vi middag typ kl 10 men annars runt 9. Jaha, sa läkaren och såg lite skeptisk ut. Nå vad äter du för mellanmål däremellan då? Eh, nja, ibland kan jag äta lite nötter eller en frukt. Eller choklad. Men oftast väl ingenting skulle jag tro. Så du äter lunch kl 12 och i värsta fall äter du inget före kl 10? Har du tänkt på att din yrsel kan bero på lågt blodsocker? Ja, alltså nu när du nu säger det så... Hur mår du annars psykiskt då, mår du bra? Jo. Jag mår nog jättebra. Alltså lite stressad tidvis kan jag ju erkänna, men annars bra. Vad är du stressad över? Äh, du vet, sådana där grejer som att om och när vi ska försöka barn och om jag ens kan bli gravid, och var vi ska köpa lägenhet och att vi snart måste flytta och så förstås lite sådär allmänt över framtiden och ekonomi och sådär, du vet, kommer man att ha ett jobb, går Finland i konkurs osv. Hon ba: så för att sammanfatta det hela så har du en stressig vardag där du bollar med jobb, hobbyn, extra jobb och träning samtidigt som du struntar i mellanmål, jobbar i en oergonomisk arbetsställning samt att du rent privat grupplar över stora livsavgörande belut samt oroar dej för framtiden och samhället i stort? Vi ska ta några blodprov till för att utesluta en del grejer (som diabetes, som jag redan tidigare sa att jag garanterat kommer att få, eftersom det går i släkten) så att du inte behöver oroa dej, men jag är nog rätt så säker på att din yrsel kan förklaras med andra orsaker.

Jag tror att jag blev burned av en femtonårig tjej på HVC.

Nåja, jag fick gå på mera blodprov och konstatera att allt är normalt.

Summa summarum tyckte läkaren att mitt HB är lägre än vad det brukar vara så jag borde käka lite järntabletter samt börja äta mellanmål och sluta älta så förbannat. (Okej, hon sa inte förbannat).

Och ja, under en vecka så avklarade jag två labbesök, inklusive hjärtbild och några telefonsamtal samt ett besök på HVC. På basis av min ringa erfarenhet vill jag inte döma ut den offentliga sjukvården.

4 kommentarer:

  1. Oookej nu kommer världens life hack här - handla ett lager mellanmålsstänger (rekommenderar BareBar http://www.leader.fi/eng/brands/barebar/ de hittas i de flesta matbutiker och verkar rätt hälsosamma) och så laddar du jobbets kylskåp med ett gäng burkar Skyr eller dylikt (just Skyr har en sked i locket, skitpraktiskt för att äta i farten). Ett par timmar innan du tränar så måste du äta nåt, annars tär du bara på muskelmassan och det vill du knappast. Frukt och nötter är förstås också bra, men du måste komma ihåg att äta dem också. Puss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag vet. Det har bara blivit en dålig vana att glömma mellanmål. Jag kan erkänna att jag har totalt fyra stycken joghurtar med bäst före datum som gått ut på jobbet just nu. Men jag ska skärpa mej! Men det var kiva att kunna utesluta cancer och sånt.

      Radera
    2. Ja herregud, absolut! Det där läkarbesöket var säkert en bra bekräftelse på att du behöver ta det lite lugnare och ta hand om dig själv också. Har ni några gemensamma kaffepauser på jobbet? Det brukar vara ett bra tillfälle att äta lite mellanmål.

      Radera
  2. Bra gjort! Bättre än ett besök i en första hjälpen paketbil i Kokkola, även om det säkert också var en upplevelse. Jag blev också burned av en kvinna inom hälsovården, dock inte 15 år gammal. Resultatet efter att ha börjat äta mellanmål och mera mat överlag: -4kg. Bokstavligen burned. Tydligen är det inte en bra idé att svälta kroppen mellan körsång, jobbet och alla andra grubblerier.

    SvaraRadera