onsdag 18 februari 2015

Ilskan

Diskuterade att vara arg med en vän häromdagen.
Jag reflekterade över att jag är mer eller mindre arg eller sur nästan jämt.
Alltså, nu avser jag inte mitt privatliv (även om jag är arg över att jag inte vet vad jag vill jobba med, eller hur jag ska gå vidare med mitt liv och över att jag snart är 30 år och singel, vilket jag inte hade planerat, men det är en bisak i sammanhanget) utan allt som sker i samhället.

Jag är arg över patriarkatet och sexism. Jag är arg över att inte ens alla normalbegåvade förstår vad feminism betyder. Jag är arg över att det finns en massa människor som helt på riktigt tycker att homosexualitet är fel. Jag är arg över att båtar kapserar i medelhavet vid Italiens kuster med hundratals desperata flyktingar i, och ingen bryr sig. Jag är arg över att folk röstar på sannfinländarna. Jag är arg över prediktanter i min hemby som sprider religiös hatpropaganda.

Ibland funderar jag om jag borde sluta läsa artikarna som gör mej arg. Strunta i kommentarsflödena.

Kanske jag skulle vara mindre arg då? Om jag gömmer mej under en sten?

Det lär också ska finnas ett mera yogit synsätt på det hela. Rise above och allt sånt där. Är inte bara säker på att det går ihop med min personlighet.



Och, för att gå över till något helt annat.

Jag tror att ni är rätt så många därute som läser min blogg. Men jag har inte riktigt koll på er. Ni får hemskt gärna sätta en kommentar, bara så att jag vet vem ni är. Jag är med flit ganska öppen i min blogg. Är jag ledsen får ni veta det. Är jag glad får ni veta det. Jag måste dela med mej, jag mår inte bra av att glida runt och vara halvbekant och anonym. Men det är trevligare att vara privat om man vet som läser. Så att, lämna gärna en kommentar. Jag bits inte.

21 kommentarer:

  1. Jag läser! ;) Och håller med om din ilska, eller skulle kanske snarare kalla det besvikelse för egen del. Men att vara arg och besviken hela livet ut fungerar ju inte så därför övar jag mig i optimism för tillfället! Hahaha...right.. Men att vara besviken över privatlivet låter inte bra. Själv är jag ju i en annan situation än du (vilket med en sjuk man inte är så lyxigt alla dagar) men att göra små saker som gör mig nöjd med livet har blivit ganska viktigt de senaste åren! Livet är för bra för att vara missnöjd #klyscha ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du e med! Ja, det är väl den där fina gränsen mellan att vara orolig och arg, och jag har nog tyvärr gått över till arg. Inte lätt att släppa det när man en gång har släppt sig arg. Och ja, alla har ju förstås sina problem i privatlivet, ingen går ju hela livet och är lycklig mest jämt. Vi kämpas på! Och passa på att krama mannen extra mycke! <3

      Radera
  2. Och här har du en till läsare. Fast det visste du redan. På tal om ilska så finns det så satans mycket att vara arg på att det är svårt att låta bli. Ibland kommer jag på mig själv med att jag bara pratar om saker som gör mig förbannad, brukar tänka att jag borde prata mera om sånt som är trevligt också. Fast det är svårt, åtminstone jag har en förmåga att engagera mig mycket mer i det som gör mig arg, fast jag i allmänhet är ganska så mycket av en så kallad glad skit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderade på att skaffa en bok där jag skriver upp bara positiva grejer. Typ en bra sak om dagen. Kanske det skulle hjälpa? Måste bara köpa en väldigt snygg anteckningsbok först. Tänker nåt med läderpärmar. Appearances are everything. Väldigt yogigt synsätt alltså förresten.

      Radera
    2. Det är viktigt med bra och snygga anteckningsprylar. Jag använder nästan bara Moleskine och är ständigt på jakt efter den ultimata pennan. (Jag har eventuellt fel i huvu.) Sen kan det säkert vara bra att skriva upp bra saker, kanske det får in ens tänkande i mer positiv riktning till sist.

      Radera
    3. Ja, jag måste erkänna att jag stod och tittade på moleskine på suomalainen kirjakauppa, men de hade bara svarta och röda och tyckte inte att det var tillräckligt zeniga färger. Övervägde att skippa, och gå någon annan gång till akademen för att få moleskine i fina färger, men sedan tänkte jag att om jag skjuter upp det så blir det aldrig av. Pennor har jag ingen relation till, förutom att jag alltid tappar bort dem ;)

      Radera
  3. Jag läser också, men det kommer ju inte som någon större surprise.

    /mickan

    SvaraRadera
  4. Visst läser jag också, och stöttar dig i vått och torrt! Men det här med ilskan är det nog nåt du borde ta tag i, eftersom det bara är du som mår dåligt av det, kunde vara bra att jobba på det t.ex på ett yoga/meditationsretreat:) h. Johanna f

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle så gärna fara på en ettårs eat pray love resa och jobba med mej själv och bli superharmonisk. tror bara att finanseringen blir problematisk ;)

      Radera
  5. Jag tror inte att du blir lyckligare av att tänka att du är "fel" på nåt sätt - "för arg eller sur". Du bryr dig! Och du har energi, förståelse och känslor. Det är inget fel på det. Frågan är kanske snarare vad du kan göra med det som du har?

    Åh jag vet inte om det här alls låter vettigt :) Men min poäng är kanske att jag gillar dig så som du är och tycker att du inte ska försöka bli nån annan, "nån som är rätt". Men finns det annat än att sura som du kan sätta din energi på (om det är surandet som gör dig ledsen)?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fina du! Tänkte annars göra något så retro som att ringa dig nån dag här. Vill höra hur du och magen har det <3

      Radera
  6. Jag läser, mest av nyfikenheit. Jag efödd bitterav naturen så lite ilska e braa

    SvaraRadera
  7. Kan tydligen inte fö.stava eller min egen bloggs adress. Nystart nån annandag.

    SvaraRadera
  8. Jag brukar också kika in! Har inte kommenterat förr men jag gillar din blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevligt! Har antagligen inte sett dej på typ 15 år eller så, men du känns så bekant via bloggen (som e grejt!) och sociala medier :)

      Radera