Jag läste just det här blogginlägget, där den såkallade Essepredikanten drar paralleller mellan den jämlika äktenskapslagstiftningen och bombdådet i Korsnäs. Det vill säga, att det andra skulle vara en konsekvens av det första. Inte kanske en direkt konsekevens, men ett symptom på hur världen är rutten och så vidare. För att riksdagen röstade ja till en jämlik äktenskapslagstiftning. Jag är helt förbluffad över hur bloggaren tänker. Jag var ju inte direkt förvånad över nyheten att mannen som sprängde bomben i Korsnäs och därmed försökte ta livet av kvinnan var kvinnans exman. Hur man kan undgå att se att bombdådet i Korsnäs mera kan förklaras av patriarkatet och mäns illamående i samhället på grund av att de inte klarar av att kvinnor vägrar se sig som mäns ägodelar längre och inte på grund av att riksdagen har tagit ett beslut om lika rättigheter för homosexuella, det övergår mitt förstånd. Det övergår också mitt förstånd hur den här mannen kan blogga om det inträffade utan att på något sätt fördömma mannen som sprängde den där bomben, utan tar till bibliska förklaringar. Det enda positiva i den här historien är att kvinnan överlevde, mannen kommer att dömas och Finlands riksdag sa ja till en jämlik äktenskapslagstiftning. Och att skribenten inte längre jobbar för min hemförsamling.

Årskrönika

Det är väl den här tiden på året som man ska göra någon form av årskrönika. Sammanfatta året som gått, och förhoppningsvis märka att det var bättre än alla andra år.

2014 var både ett asigt och bra år. Att säga att det var ett fantastiskt år skulle vara ne överdrift, men det fick i uppstigande kurva mot det bättre, hela tiden.

2013 var året då jag jag flyttade hem till Finland igen, efter tre år i Italien. 2013 var året då jag började se analytiskt på min livssituation och konstaterade att den är riktigt riktigt asig.

Januari var månaden då jag låtsades vara i ett lyckligt förhållande. Det tillverkades sushi till fredagsmyset och vi åkte på vår sista gemensamma resa till Tallinn. Det var väldigt mycket låtsas. Sedan inleddes det stora grälet över olivburken, ett gräl som skulle visa sig vara ödesdigert.

Februari var en grå och trist månad. Fram för allt var det en tyst månad.

I mars åkte jag till Stockholm med kören. Unnade mej en massa saker. Gick på teater (Gräset är mörkare på andra sidan) med föräldrarna och förstod inte varför jag helt plötsligt låtsades att allt var bra och stekte blinier och fixade middag åt hela gänget. Sedan fyllde jag år och jag var dödsslut och satt hemma en torsdagskväll med en bakelse och grät och lovade mej själv att när jag fyller 30 nästa år ska jag vara lyckligare än så här. Jag gjorde 30-day yoga challenge som någon slags överlevnadsmekanism.

I april pågick fortfarande mykkäkoulu hemma tills han en dag kom hem och sa att vi måste prata. Han ville reda upp allt. Börja från början, nystart och allt det där. Då tog jag det enda intelligenta beslutet det året och sa att vi inte har något att prata om bad honom flytta ut. Enough is enough. Några jävligt jobbiga veckor med påtvingat samboskap följde på det. Ljuspunkter var goda vänner och deras möhippor som skulle firas.

I maj flyttade han äntligen ut, med en sista kommentar: "vi kunde ha rett ut det här om du bara skulle ha varit beredd att prata. men du ville kasta bort sex år." In i det sista ville han göra mej illa, få det att verka som att jag inte skulle ha vridit ut och in och kompromissat tills jag inte kände igen mej själv mera de senaste tre åren. Men strax efter att han flyttade ut började jag andas igen. Och jag grät inte mera dagligen. Maj var inte bara separation, maj var också månaden som vi firade Florakören med buller och bång i Åbo. Återsåg många goda vänner. Vi hade också konsert med Evivakören, en popkonsert på Korjaamo som gav väldigt mycket.

Juni var en kaotisk månad. Jag förberedde flytt och gick på två bröllop. Det kändes smått absurt att gå på bröllop när min egen tro på lyckliga förhållanden var krossad, men det kändes hoppfullt att se något så ovanligt som lyckliga par. Finns de faktiskt? Tydligen. Flyttade i mitten av månaden till ett eget krypin och fick själv välja möbler och tavlor. Framförallt var jag inte längre tvungen att bo i en lägenhet där det hade grälats och gråtits så mycket.

Juli var semestermånaden. Reste till kroatien med mamma och njöt av solen och havet och blev påskiten av en mås under ett perfekt zen-ögonblick. Yogade och njöt av den fantastiska sommaren, både i Kroatien, i Helsingfors och i Österbotten. Umgicks med en trevlig, vettig och snäll man som fick mej att tro att alla män kanske inte är arslen. Gick på pridefestival. Firade brorsans bröllop.

Den fantastiska sommaren fortsatte i augusti med kvällsdopp i huvudstaden efter jobbet. Jag började på allvar försöka få i skick min lägenhet, som efter en sommar med mycket resande och program fortfarande var relativt oinredd. Exet spökade lite när jag insåg att jag har förlorat nära vänner i Italien på grund av honom. Åkte till tavastland på körhelg med ny kör och njöt av att inte behöva förklara för någon varför så mycket av min tid går åt till körer. Sökte ett jobb, fick det inte och blev besviken.

I september började jag läsa danska, övade med mina körer och såg på Outlander. Plockade svamp för första gången i mitt liv.

I oktober reste jag till Stockholm och unnade mej igen massor. Hade en tillfällig sambo i några veckor som fick mej att inse att jag behöver ett mål med mitt liv. (Har inte ännu kommit på vad det är)

November är ju som bekant årets asigaste månad. Jag var trött och omotiverad men försökte träna på gym så mycke som möjligt för att få energi till allt körrelaterat program och mina språkkurser. Yrade på som en galning och försökte få tillvaron att funka. Gick sådär. Hade konsert med nya kören Exaudio och insåg igen att jag älskar älskar körsång. Hade novembermål, i gott samarbete med min vän M. Mitt i allt annat program med kurser, jobb och körer skulle jag hinna gå på date. Det gjorde jag också.

December är ju trots allt mörker en lite trevligare månad än november. Lämnade allt införskaffande av klappar till sista minuten och lovar nu dyrt och heligt att inte göra det nästa år. Nästa år i december ska jag vara harmonisk och bara sitta hemma med tända ljus och dricka glögg. Min novemberdate hade långtgående konsekvenser även för decembermånad vilket innebar middagar, kvällar hemma i soffan med ett glas vin i handen i gott sällskap och en märkligt känsla av att jag skulle vilja tillbringa hur mycket tid som helst med den här mannen, men tiden ville inte räcka till. Decembermånaden avslutades i Österbotten med traditionell jul med den något galna familjen. Träffade alla gamla kompisar och visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mej till att jag befinner mej på ett så radikalt annat ställe i livet än vad de gör. Här köps inga radhus, här skaffas inga barn. Delade känslor. Skulle jag ens vilja vara där? Jag vet inte.

Summa summarum så har 2014 varit mera positivt än negativt. Ser nu framemot 2015 och allt vad det innebär. Mindre tårar än vad 2014 bjöd på hoppas jag iallafall. 2015 är året då jag antagligen kommer att få en 30-årskris och göra något radikalt. Kanske klippa en fräsig kort frisyr? Skaffa en motorcykel? Lära mej att montera än möbel? Flytta utomlands? Tatuera mej? Eller helt enkelt fortsätta med mitt liv som det är just nu. Vilket ju inte heller är så illa. Inte illa alls.

Det är fredag, det är eftermiddag och jag skickar in blanketter till löneräkningen med mina kollegors telefonnummer istället för deras prsonbeteckning i fältet där det står, just det, personbeteckning.

Dags att gå över till mindre krävande arbetsuppgifter än blankettifyllande kanske?

Myyyz

Det har varit lite tunnsått med mitt bloggande. Lätt pinsamt, med tanke på att jag har gjort reklam för den här bloggen och allt, och sedan, tja, presterar jag inte så mycket som jag borde.

Observationer sedan sist:
- har festat natten lång och efter mycket lite sömn sedan åkt till pampesien för konsert.
Like a rock star.
- Har tappar min telefon i vessabyttan. Like a klåpare.
- har stickat färdigt en halsduk. 
- har rockat mina novembermål. Min vän blixten vägrar slå vad om decembermål, för jag är helt enkelt så bra på att klara av mål. Jag väntar nu på middag hos ovannämnda blixten.
- har sett filmen gone girl, som var typ lika bra som boken.
- har - håll i er nu- varit på flera stycken bra dejter, vilket förvånar mej oerhört. Jag är nästan nästan lite besviken, skulle vara så oerhört roligt att redogöra för misslyckade dejter här på bloggen, men tillsvidare är de alltigenom lyckade.
- har hängt upp tro, hopp och kärlek. Eller okej, har tittat på medan min tro hopp och kärlek hängdes upp. Julemyz (med z) i sökö liksom <3
- I helgen far jag till åbo luciamyz (med z) med galningarna. Förlåt, men här kommer ett <3 igen.

(jag har blivit en mjukis)

Party i Esbonatten

Jag kan berätta att det var party hos mej i natt, med Gina som host.
Gina är alltså min katt.

Hon bestämde sig för att det i natt mellan 3 och 4 var läge för att jama, springa omkriing, krafsa på fönstren, hoppa upp och ner från sängen, jama lite till, leka med ett garnnystan och bara allmänt föra så mycket ljud att man verkligen inte förstår hur en liten kissemiss kan föra så mycket ljud. Jag var helt tydligt inbjuden till partyt och Gina verkade lite stött över att jag prioriterade min skönhetssömn. Eller, jag försökte prioritera min sömn. Gick sådär.

Happy monday alltså.

Hur det går till när jag köper dammsugarpåsar

Jag märkte för drygt en vecka sedan att min dammsugare inte längre fyller sin funktion, dvs. suger inte längre. Jag diagnostiserade den med "full påse" syndromet och begav mej till prisma för att shoppa dammsugarpåsar. Jag tog naturligtvis ett foto av den gamla påsen (originalpåse) för att förenkla inköpet. Anländer till prisma och inser att det finns ca 70000 olika modeller. Och ingen som egentligen motsvarar den där koden som står på påsen. Har lite lågt blodsocker, är trött och vill bara gå hem och rycker åt mej en förpackning med en kod som ungefär liksom motsvarar bilden på fotot. Några bokstäver var annorlunda, men stommen var liksom likadan.

Några dagar senare är jag städningssugen (...) och ska sätta in den nya påsen. Märker då att koden som står på dammsugare ju ingalunda motsvarar den som står på påsen. Det här kan inte stämma.
Gör vad alla moderna kvinnor skulle göra och prokrastinerar. Så dammigt är det ändå inte.

Några dagar senare går jag till prisma igen, lämnar in kvitto och påsar vid infon och går på nytt till dammsugarpåshyllan. Den här gången utrustad också med ett foto av min dammsugare. Ödet ville att jag även denna gång har lågt blodsocker och är trött och hungrig och dessutom släpar på min gymväska. Det är nu som jag inser att den där koden som står på min dammsugare inte finns på en enda förpackning i hela jävla prisma. Har jag köpt en dammsugare som inte har reservpåsar? Är det möjligt? Ingenstans står det ju 1600! Börjar googla desperat och inser efter en stund att jag hela tiden har tittat på WATT nummern på dammsugaren, och det motsvarar tydligen inte dammsugarmodellen. Och sådant borde man tydligen VETA. Jaha. Det allvetande internet meddelar att min dammsugarmodell inte alls 1600 utan något random 2230 eller vad det nu var. Likt ett mirakel hittar jag exakt den koden på en av dedär 70000 modellerna och stolt som en tupp går jag i triumf tillbaka till infon för att meddela expediten att jag nu minsann har hittat rätt modell. Visar upp förpackningen bara för att till min stora ångest se att........ förpackningen är identisk med den som jag redan tidigare hade köpt. Försäljaren skrattar lite och konsulterar även hon det allvetande google för att konstatera att ja, jag hade köpt rätt modell från första början.

Jag tyckte inte att det var läge att förklarar att jag var övertygad om att det var fel modell för att siffrorna på påsarna inte motsvarar hur många watt motorn på min dammsugare är.

När jag riktigt tänker efter är jag inte riktigt säker på vad det där W betyder (har ju konsekvent använt watt i texten). Watt? Volt? Hästkrafter?

Oh dear.

Flera guldkorn

Alltså detdär med nätdejting är ju helt hujsigt skojigt.
Man får höra hur många guldkorn som helst.

(säg gärna till om ni tröttnar på att läsa mina dejtingfunderingar. Eller nånting annat för den delen. Men säg gärna till om ni gillar något också. Typ en kommentar då och då, det blir jag inte ledsen av.)

Hur som helst, de senaste guldkornen. De här kom IDAG.

- är du säker på att du har skrivit rätt ålder, du är alldeles för söt för den att vara i den åldern?

(skriven på dålig engelska, och menar typen det som en komplimang? Hej, du e rätt så söt för att vara helt jävligt gammal alltså!)

- du e ju helt snygg för att vara feminist! Jag menar det verkligen!

(Nähä? Du menar det verkligen? Så underbart vänligt av dej! Vänta ska du få min telefonnummer, kan vi träffas till helgen?)



Over and out.