Vi har ett mycket ickefinländskt förhållande till våra
grannar. Vi hälsar på och småpratar med våra närmsta grannar. Av en lycklig
slump har vi upptäckt att grannarna älskar katter. Älskar as in visar hela
fotoalbum av katten Minttu som dog för något år senare. När grannarna då sa att
om ni behöver kattvakt någon gång så nappade vi genast på. Det har alltid varit
fruktansvärt svårt att fixa kattvakt, och nu när sommaren kommer emot blir det
igen högaktuellt. När vi var bortresta över påsken var Gina hos M:s föräldrar,
men där trivdes hon inte speciellt bra. Hon är inget vidare förtjust i hundar
nämligen. Våra grannar bor på tre meters avstånd och tar emot katten när som
helst. De köper lax åt henne, de steker malet kött enbart åt henne (eftersom
deras katt älskade malet kött) och blir lite besvikna när Gina inte är
intresserad av sådant. Hon äter bara kattmat och tonfisk. Gina har nu varit två
gånger på besök hos grannarna och nu under helgen hade hon gått med på att lite
pajas och hade inte gömt sig under hela besöket. Lyckan hos grannarna var
fullständig när de berättade att nu börjar det ta sig, de berättade stolt om hur
katten hade varit såpass avslappnad att hon har gått på toaletten, ätit och
tvättat sig. Det här är helt super. Vi får kattvakt när vi vill, bara att bära
över lådan med kattsand och matkoppen. Och hon får bo hos ett lugnt och vänligt
par som fullständigt avgudar katter och inga störande moment som mycket folk
eller hundar finns där. Jag tror också att katten anpassade sig snabbare än
vanligt vid ny miljö eftersom hon bara bärs över, hon behöver inte tråttas in i
någon bur och transporteras i bil. Jag behöver alltså i fortsättningen inte ha
dåligt samvete för att jag a) lämnar henne ensam för länge på helgen eller b)
för över henne till ett ställe där hon är rädd och vantrivs. Och M kan
bokstavligt talat få lite andningspauser när han andas bättre utan katt i
huset. Hoppas bara att katten inte blir alltför bortskämd av att bo i 144
kvadrat och många kiva fönster att sitta i. Snart vill hon väl inte komma hem
till vår trånga etta mera...
Överlag tänker jag att grannar är en outnyttjad resurs. Tänk
hur mycket lättare livet blir om man får veta att i samma trapphus finns någon
som mer än gärna vaktar din katt eller håller ett öga på ditt barn medan du går
ut och köper mjölk eller vad man nu behöver hjälp med i vardagen. Jag är också
100% säker på att våra grannars livskvalitet har ökat nu när de får ha en katt
till låns ibland. Win-win.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar