måndag 2 maj 2016

Kulta, annoin kissan naapurille.



Vi har ett mycket ickefinländskt förhållande till våra grannar. Vi hälsar på och småpratar med våra närmsta grannar. Av en lycklig slump har vi upptäckt att grannarna älskar katter. Älskar as in visar hela fotoalbum av katten Minttu som dog för något år senare. När grannarna då sa att om ni behöver kattvakt någon gång så nappade vi genast på. Det har alltid varit fruktansvärt svårt att fixa kattvakt, och nu när sommaren kommer emot blir det igen högaktuellt. När vi var bortresta över påsken var Gina hos M:s föräldrar, men där trivdes hon inte speciellt bra. Hon är inget vidare förtjust i hundar nämligen. Våra grannar bor på tre meters avstånd och tar emot katten när som helst. De köper lax åt henne, de steker malet kött enbart åt henne (eftersom deras katt älskade malet kött) och blir lite besvikna när Gina inte är intresserad av sådant. Hon äter bara kattmat och tonfisk. Gina har nu varit två gånger på besök hos grannarna och nu under helgen hade hon gått med på att lite pajas och hade inte gömt sig under hela besöket. Lyckan hos grannarna var fullständig när de berättade att nu börjar det ta sig, de berättade stolt om hur katten hade varit såpass avslappnad att hon har gått på toaletten, ätit och tvättat sig. Det här är helt super. Vi får kattvakt när vi vill, bara att bära över lådan med kattsand och matkoppen. Och hon får bo hos ett lugnt och vänligt par som fullständigt avgudar katter och inga störande moment som mycket folk eller hundar finns där. Jag tror också att katten anpassade sig snabbare än vanligt vid ny miljö eftersom hon bara bärs över, hon behöver inte tråttas in i någon bur och transporteras i bil. Jag behöver alltså i fortsättningen inte ha dåligt samvete för att jag a) lämnar henne ensam för länge på helgen eller b) för över henne till ett ställe där hon är rädd och vantrivs. Och M kan bokstavligt talat få lite andningspauser när han andas bättre utan katt i huset. Hoppas bara att katten inte blir alltför bortskämd av att bo i 144 kvadrat och många kiva fönster att sitta i. Snart vill hon väl inte komma hem till vår trånga etta mera...

Överlag tänker jag att grannar är en outnyttjad resurs. Tänk hur mycket lättare livet blir om man får veta att i samma trapphus finns någon som mer än gärna vaktar din katt eller håller ett öga på ditt barn medan du går ut och köper mjölk eller vad man nu behöver hjälp med i vardagen. Jag är också 100% säker på att våra grannars livskvalitet har ökat nu när de får ha en katt till låns ibland. Win-win.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar