Visar inlägg med etikett feminism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett feminism. Visa alla inlägg

tisdag 21 juni 2016

Fem stjärnor i Rom

Eftersom jag har bott i Italien följer jag i någon mån med italiensk politik. Att Rom har fått sin första kvinnliga borgmästare har kommit över nyhetströskeln också i norden (bl.a. här) Tyvärr är det med skräckblandad förtjusning som jag har följt med valet. Visst, det är alltid fint när en kvinna spräcker glastaket, men Raggi lyfter inte på något vis upp frågor som berör feminism, tvärtom så hör hon till ett populistiskt parti som i EU-parlamentet sitter i samma grupp som sverigedemokraterna och brittiska UKIP, som ju knappast är sådana partier som man associerar med feministiska värderingar. Sedan har förstås Raggi i samband med valet och nu efter att hon blev vald utsatts för samma granskning som alla kvinnor blir, dvs hennes utseende. Vissa semiseriösa medier i Italien (här) så lyfter fram att hon till skillnad från de flesta kvinnor i italiensk politik inte är den där klassiska skönheten med snygga bröst och nagellack som har kommit till makten via TV. Det är rätt så vanligt att kvinnor i Italien först gör karriär inom nöjesbranschen för att sedan bli polare med Berlusconi eller någon av hans likar och den vägen komma in. Bland annat fanns en mycket högt uppsatt politiker i Milano som kom in utan mandat och vars enda kvalifikation var snygga bröst. Duktig på att vika ut sig och älskarinna till Silvio fungerade väl också som kvalifikation antar jag, vackert så om intresse för och kunskap om politik skulle följa hand i hand med tv-karriären. Men Raggi, hon hör alltså till de där kvinnorna som faktiskt har en hjärna, och då kan hon ju inte vara speciellt snygg, för det har man ju hört att snygghet och intelligens, det förekommer aldrig hos en och samma person samtidigt (ironi). Man lyfter nu fram till att hon har osminkad businesslook, med enkelt hår, inget smink och enkla kläder. Märkligt, för på alla bilder som jag har sett av henne så har hon plattat, glansigt hår och enkel men tydlig sminkning och "feminina" businesskläder. Hon är förstås vrålsnygg på det där typiskt italienska sättet. Men nu lyfter man fram att hon inte är speciellt feminin, som något positivt. Samtidigt så skriver en tidning på första sidan med stor rubrik "Ma saranno capaci?" om henne och en annan kvinnlig politiker, alltså ungefär "kommer de att klara av det?".

Blir så arg på det här.

Ser tre problem:
1. Raggi är inte någon feminist och representerar ett populistiskt parti som också är rasister och EU-motståndare
2. Det pratar omotiverat mycket om hennes utseende
3. Samma människor som normalt motsätter sig människor som Raggi och det parti som hon representerar så hyllar nu att hon har blivit vald (eller, ja, ni vet, gillar på facebook och sätter hjärtan och sådär) utan att ta reda på vad hon står för.


Raggi. Varken för feminin eller maskulin och förstås osminkad. Eller hur. 



torsdag 26 maj 2016

Århundradets kärlekskrig

Hundra år efter alla andra har jag läst Ebba Witt-Brattströms "Århundradets kärlekskrig".
Läste färdigt den igår och försökte ivrigt diskutera den med Mikko, men fick ett sömnigt "siis mikä Horaaas?". Blev alltså till ingenting, eftersom han inte kände till personerna. Jag tror att jag har läst det mesta som har skrivits på DN och SVD om konflikten mellan EWB och Engdahl och försöker nu bilda mej en uppfattning om vad jag egentligen tycker.

- en punktroman kräver att den är briljant för att det som koncept ska funka på mej. Ibland funkar det, ibland inte, men nog gjorde ju Tikkanen det bättre, det tror jag att vi alla kan konstatera. Tikkanen skrev väldigt långsamt och tänkte över varje ord i timmar, har jag hört, och jag får lite känslan av att EBW har haft bråttom när hon har skrivit. Viss kritik har riktats mot att det här "kulturäktenskapet" bara berör kulturkarriärister och speciellt stockholmare och att vanliga människor inte grälar på samma vis. Bullshit tycker jag. Man behöver inte vara professor och kulturhöjdare för att relatera, man kan ta samma tanke och föra ner den på en mera vanlig nivå. Vems arbete är viktigast? Vem ska vabba, vem är oersättlig?

Bland annat recensenten på bokhora (här) tyckte att hon inte kunde relatera till grälen, till relationen, vilket hon kunde med i Tikkanens verk. Håller inte alls med, herregud så jag kunde relatera. Och då har jag inte haft en relation med en kulturpamp som Engdahl. Vi var inte två högintellektuella akademiker som grälade, vi var en sekreterare och en kock, men likt förbannat känner jag igen mej. Vi citerade inte Sapfo, men budskapet finns där.

Den stora frågan, är historien sann? EWB har inte velat prata om saken speciellt mycket, och har blivit kritiserad för detta. OM den är sann, varför har hon inte polisanmält isåfall? Borde det inte vara hennes förbannade plikt som feminist isåfall, säger vissa. Och är det faktiskt möjligt att en högintellektuell feminist stannade kvar så länge om han faktiskt var våldsam?

Ja. Det är det. Det är mycket möjligt att EWB utsattes för våld i relationen men att hon ändå stannade, trots att hon är feminist. Eftersom förhållandet redan i sig är så destruktivt, alla ord man har fått höra har sårat så mycket att våldet i sig inte ens chockerar eller förvånar. För man upplever inte att det är värre än att bli sårad och förolämpad av den som påstår sig älska en. Våldet är bara en liten del av hela problemet. Och EWB kan mycket väl, liksom alla andra kvinnor, ha försökt lösa problemet, bota honom. Tikkanen stannade, varför skulle inte också EWB ha kunnat stanna? Varför kräver vi mera att kvinnor som är feminister än vi kräver av "vanliga kvinnor"? Nå varför polisanmälde hon inte då? För att man ska polisnmäla skulle det kräva att man redan är i det skedet att man är redo att lämna när något händer. För om du är skedet att du försöker lösa problemen och medla så kommer du inte att dokumentera dina skador, se till att skaffa vittnen och traska till polisen. OM EWB blev utsatt för våld så kanske det harmar henne i efterhand att hon inte anmälde, men den här boken är ett mycket mera effektivt straff åt Engdahl än en liten anmärkning i brottsregistret. I all framtid kommer Sverige att spekulera i om han har slagit sin fru eller inte.

Ponera att han inte var våldsam då. Ponera att den delen är påhittad. Ponera att också alla grälen är påhittade. Ja, det skulle nog vara jävligt fräckt av henne att antyda sådant om det inte stämmer. Jag har såpass stor respekt för henne och kvinnokampen att jag ändå inte kan tro att hon skulle fabricera en sådan historia. Ev kan hon ha saltat den lite, men att allt skulle vara helt påhittat, nja, det har jag svårt att tro. På samma gång kände jag också igen mej i så många scener och diskussioner att det kändes äkta. Ibland började jag rent av kallsvettas när jag läste några meningar och kom ihåg exakta tillfällen när mitt ex har sagt samma sak under våra gräl. När man sedan läser intervjuerna med Engdahl så tycker jag mej ändå se tecken på hans chauviniska attityd och stora ego. Han ger den tillputsade versionen och är arrogant så det föreslår och försöker samtadigt hålla sig på rätt sida av den politiska korrektheten för att inte bli helt hatad. Men hans attityd, den skiner igenom, och han sträcker ut en hand åt alla kränkta män som menar att deras äktenskap haverade för att kvinnan vill ha allt, en man, en älskare, en far, en vän. Medan det förr räckte med att vara försörjare. Intervjun kan läsas i sin helhet här. Jag kanske inte klarar av att vara objektiv, men den uppfattningen jag får är att Horace mycket väl kan vara mannen i kärlekskriget och exakt så arrogant, elak och chauvinistisk som boken berättar. Ingenting i det som han säger hjälper att ge en annan uppfattning. Horace har inte kommenterat innehållet i boken, båda påstår att de inte har läst varandras böcker (struntprat), men jag tycker också att det är talande att han inte har frånsagt sig att han skulle ha varit våldsam.

Är EWB ett helgon då? Nå knappast. Hon blir ibland kritiserad för att vara arrogant. Själv välkomnar jag det. Är trött på att kvinnor ska vara uppoffrande helgon. Och det är självklart att när man läser diaogerna så begår hon också övertramp. Vem gör inte det i relationsgräl? Ingen kan gräla snyggt i alla evighet.

Det som jag ser som positivt är att boken öppnar för diskussion om att också intelligenta, högt uppsatta män kan vara våldsamma och att också högutbildade, fiffiga kvinnor kan bli offer i sådana här situationer.

Till slut kan jag konstatera att den här boken fick mej att grubbla, refektera, googla gamla artiklar och skriva ett fruktansvärt långt inlägg. Så visst har "Århundradets kärlekskrig" en funktion.


tisdag 12 januari 2016

Trädgården

Lyssna gärna på Magnus och Peppes podcast, veckans samarbetspartner är Exaudio, världens bästa kör med bästa projektet om Fredrika Runeberg, superkvinnan.

Länk här!

torsdag 29 oktober 2015

Hon den där Fredrika

Fredrika Runeberg, kvinnan som skapade runebergtårtan, födde en massa barn och framförallt var fru till författaren Johan Ludvig Runeberg.

Eller?

Fredrika var också journalist och författare. Jag visste typ ingenting om Fredrika för ett år sedan. Nada. Tills jag fick höra att min kör Exaudio ska göra ett projekt om Fredrika.

Nu vet jag att Fredrika var en alldeles förträfflig powerkvinna. Hon födde barn, skötte ett 1800-tals hushåll, var fru till Finlands mest uppskattade poet (som krävde en hel del uppassning medan han skrev sina viktiga dikter). När barnen var nattade och Johan Ludvig hade fått sin uppmärksamhet satte hon sig ner och skrev. Fatta alltså. Hon satte sig inte ner i soffan med en kopp te och tittade på netflix en timme innan hon somnade som jag gör, hon satte sig ner och producerade text. Och dessutom skrev hon om saker som är aktuella ännu idag, om kvinnan som förväntas vara en mor och fru och inte en skapare. När hon inte satte sig ner och skrev så grundade hon allmännyttiga föreningar där hon hjälpte fattiga kvinnor. När Johan Ludvig blev gammal och sängliggande så var hon närstående vårdare. Jag blir helt matt och det går kalla kårar när jag tänker på hennes liv och vilken enorm intelligens och drivkraft den kvinnan besatt, och vad hon kunde ha åstadkommit om hon skulle ha fötts 100 år senare. Eller skulle hon? Har så mycket ändrats sen dess?  Skulle hon också 100 år senare ha fått kämpa med vardagen bestående av barn, jobb och nyckfyll man? Likt en viss Märta Tikkanen (som förresten är min andra stora idol) drygt 100 år senare...Fredrika sa något i stil med att en man skriver när han har lust, en kvinna skriver några ord här och där när hon har tid. Helt på samma sätt arbetade Tikkanen 100 år senare. Och jag blir så matt av den tanken, att så lite har förändrats.

Det är dags att Fredrika får upprättelse. Och därför har jag hemskt få lediga helger denna höst, för att jag i kören Exaudio har möjlighet att lyfta fram Fredrika, och andra kvinnor som inte har fått uppmärksamhet på grund av att de har en vagina.

Reipas nainen, mutta sittenkin nainen.


Fredrika Runeberg
bild: visitporvoo.fi


Vidare läsning här: http://linateir.wix.com/tradgarden

I ett nötskal:

Dags för ett NYTT PROJEKT! Exaudio uruppför den musikaliska föreställningen Trädgården, som handlar om Fredrika Runeberg. Manus och regi: Lina Teir. Musikalisk ledning: Hanna Kronqvist. Under föreställningen bjuder vi på gammal och ny musik av kvinnliga kompositörer, bla ett uruppförande av en ny komposition av Ida Olsonen. FÖRESTÄLLNINGAR 30.1.2016 KL 19 och 31.1.2016 kl 14 i Helsingfors samt 6.2.2016 kl 20 i Åbo. Välkomna! följ oss på ‪#‎exaudioträdgården‬ ‪#‎exaudiochoir‬ samt @exaudio_choir (instagram)

måndag 7 september 2015

och den ljusnande framtid är vår


Det var en gång en kvinna som var övertygad feminist. Hon var högskoleutbildad, hyfsat intelligent och drömde om ett strålande liv. Vissa omständigheter i hennes liv med krossade relationer fick henne att tveka om det ens var möjligt att få det där som ”alla” drömde om: lyckligt äktenskap, bra jobb, friska och lyckliga barn, väluppfostrad hund och ett radhus med danskt designade möbler. Hon hade helt enkelt blivit lite cynisk, och kanske lite bitter. Därför är det kanske inte så konstigt att när hon träffar en trevlig, snäll och fiffig man så är hon lite skeptisk. För det här med livet, det är ju inte lätt. Och det här med relationer, det är ju absolut inte lätt. Därför så blir det en lång harang som mannen får som svar när han frågar hur hon ser på framtiden. 

”Kvinna 30, träffar man 35. Tycke uppstår och innan de vet ordet av står de där med nycklarna till en trea i Esbo. Livet leker i några år, och de drömmer om framtiden. Kvinnan inte direkt drömmer om moderskap, men ändå på något vis vet att hon vill bli mor i något skede. Det samma kan sägas om mannen, men det är inte lika relevant av någon anledning. Efter några år tas en bebis med i ekvationen. Kvinnan stannar hemma den lagstadgade tiden, älskar sitt barn, men har inga större ambitioner om att vara hemmamamma. Inte heller vill hon sätta sin förstfödda på daghem vid den ringa åldern av 11 månader. Nu råkar det bara vara så att mannen har ganska mycket högre lön än mannen, så den naturliga lösningen är förstås att kvinnan stannar hemma med bébén. Så sker, och kvinnan, accepterar att vara hemma en tid med inkomstbortfall och rubbet. Snart är det dags för bébé 2, och hast du mir gesehen, samma procedur upprepas. Nu väcks tanken att kanske mannen kunde betala in lite pensionspengar åt kvinnan som är hemma med barnen, men det konstateras snabbt att det är orealistiskt för ser ni, trean i Esbo har ju under tiden bytts ut mot egnahemshus i Esbo och danska möbler är dyra, och lånet är kanske lite i överkant, men det kan inte hjälpas. Och dessutom är vi ju en familj (<3) och dina pengar är mina pengar. Mannen är ingen dålig pappa, men ska vi vara riktigt ärlig så är han ju inte lika närvarande som kvinnan. Hur skulle han kunna vara det, han jobbar ju och är av naturliga orsaker inte lika mycket hemma. Så det är ju bara naturligt att barnen bygger upp en närmare relation till kvinnan än till mannen. Efter ett tag återvänder kvinnan till sitt jobb. Hennes karriär var ingen framgångshistoria ens före hon var borta från arbetslivet, men nu känns det som att tåget har gått för henne. Dessutom är ju ungarna sjuka hela tiden, och av någon anledning passar det alltid bäst att hon stannar hemma från jobbet och sköter om dem. Mannen har ju blivit befordrad under tiden, och fått mera ansvar på jobbet och kan inte vara borta från jobbet så där bara. Några år går och paret är upptagna med att snyta barnnäsor, skjutsa till hobbyn och semestra i Thailand en gång om året. Det är inget dåligt liv de lever, men efter en tid märker de att det här med äktenskap känns lite tråkigt. Allt det där som de uppskattade med sin partner har blivit lite irriterande. Mannen tyckte till en början att det var fint att hans partner var så intresserad av jämställdhetsfrågor till exempel. Men nu, nu lever han tillsammans med en kvinna som blir mörk i ögonen när jämställdhet kommer på tal. För hennes liv blev ju en kliché och hennes familjeliv är inte alls sådär jämställt som hon hade föreställt sig. Inte heller kan hon säga att hon ångrar den där tiden hemma med barnen, för hon är ju inget monster heller (fast ibland känns det ju så, för alla andra kvinnor älskar att vara hemma med sina barn). Nåja, tiden går, och en vacker dag sitter de hemma i sitt kök efter att barnen har lagt sig och konstaterar att det är dags att gå skilda vägar. Sedan börjar hela separationsrumban. Barnen ska naturligtvis hos kvinnan, för hur skulle det annars se ut? Dessutom, om vi ska bråka om saken, så vilken domstol skulle ge vårdnaden åt mannen? Han som aldrig har tagit ut våldledigt, han som aldrig har varit hemma med barnen när de har haft spysjuka, han som inte vet hur mycket kläder de ska ha på sig när de går till lekparken. Mannen flyttar med snabba ryck till en lägenhet i staden. I staden är han inte ensam, många andra män i hans ålder bor ensamma i centrum. Kvinnan flyttar till ett radhus, mera har hon inte råd med och knappt det. Hon inser till sin förtrytelse att ska hon ha råd med danska möbler och resor till Thailand igen får hon lov att fiska fram en rik karl kvickt. Mannen trivs till en början med sitt nya liv. Ingen som gnäller att han måste städa och laga mat. Inget ansvar. Öl med grabbarna, det är grejer det. Fast lite ensamt är det ju förstås. Ibland undrar han om de andra männen som är frånskilda också känner sig lika nedstämda som han, eller om de faktiskt trivs med livet som ungkarlar. Saknar de också sina barn? Han ids inte fråga. De pratar inte om känslor. Men dricker, det gör de. De tar igen alla barkvällar som de har missat under sina år i fångenskap. En gång när han ska barnen hemma över helgen så är han lite backfull, så han försover sig och dyker upp utanför radhuset grovt försenad och synbart bakfull. Då börjar de verkliga problemen, och helt plötsligt är han inte ens helgfarsa mera. Men han har ju spriten i alla fall. Kvinnan, hon är plötsligt i praktiken ensamförsörjare till barnen. Hennes lön vill inte riktigt räcka till, och hon oroar sig för sin pension. Hon sörjer över barnens far som bara blir mera och mera alkoholiserad. Och hon blir allt mera cynisk.”

Applåder om ni orkade till slutet, men det här var alltså svaret som mannen fick. Och den ljusnande framtid är vår.  Nå, vad sa mannen då? Jo, han sa att jag borde skriva en bok. Haha!
 
(alltså egentligen är jag ju kanske inte riktigt såhär cynisk, men om man förbereder sig för det värsta så blir man ju inte besviken i alla fall? Vissa säger att jag inte borde vara såhär öppen med mannen, men hej, lika bra att avslöja hurudan man är från första början.)

måndag 24 augusti 2015

Den stora bloggdöden

Hjälp, tiden går och jag bloggar inte. Tröskeln att blogga blir hela tiden högre.

Nå, jag kan ju alltid berätta om vad som irriterar mej idag, det är alltid ett säkert kort.

Idag irriterar jag mej över att en människa som är 40 år gammal tydligen inte får skaffa barn med en människa som är 27 år gammal utan att bli utsatt för äckliga kommentarer på sociala medier. Se här.
Fast förresten, det här gäller ju förstås enbart om 40-åringen är en kvinna och 27-åringen är en man. Om det var ombytta roller skulle alla highfivea 40-åringen och gratulera honom till att han ska bli förälder tillsammans med en fräsch 27-åring. Men nej sidu, är det tvärtom ska vi ägna oss lite gammal hederlig slyneretorik.

bah. 

torsdag 2 juli 2015

It's a hairy mess

Bloggvärlden snackar om hår  just nu. Eller okej, Linn här och Peppe här gör det i alla fall.

Nu har jag märkt att de flesta kvinnor brukar säga att de har sjukt håriga ben och absolut inte kan låta bli att raka. Men i mitt fall stämmer det. Önskar att jag skulle vara en blond tös  med ljusa gullefjun på bena. Blir sjukt störd när kvinnor med tunna ljusa fjun stönar över att de har såååå hemska ben när de inte har rakat på en vecka och likt förbannat bara har genomskinliga tunna gulliga saker på benen.
Om jag rakar  mina ben på morgonen så är de inte längre i perfekt skick på  kvällen. True story. Har för länge sedan gett upp med att använda rakblad för kvinnor, använder sådana där manliga gillettte saker, för let's face it, min stubb påminner mer om den av en man än kvinnors späda gullefjun.

Svåra saker det här. Jag försöker att inte vara för fanatisk.  Att gå omkring i en veckans växt skulle jag inte klara, men försöker tänka att det är okej om jag inte rakar dagligen, utan bara varannan dag.
Helt absurt, jag vet.

Jag tror att det snart kommer att vända, det kommer att anses vara snyggt med orakade armhålor och orakade ben. Men tror också att det kommer att anses vara snyggt bara om man har lite behåring. Ni vet, sådär kvinnligt och nästan osynligt.

fredag 12 juni 2015

Åååååbo helg

Helgen kommer att tillbringas i Åbo.

Kören Exaudio inleder sitt nya projekt, vi ska för första gången öva för uppträdandet som har premiär i februari. Jag vet inte så mycket om själva projektet ännu, allt är ganska öppet. Men så mycket vet jag att det kommer att handla kvinnoliv och musiken kommer att vara skriven av kvinnor som i historien har blivit bortglömda för att de, tja, inte har snopp.


Är jag intresserad av att vara med i ett damkörsprojekt som handlar om att lyfta upp kvinnor som oförtjänt har hamnat i skuggan av män?

Ja.

Dessutom är det alltid roligt att sticka bort över helgen, sjunga och äta gott i goda vänners sällskap.

måndag 25 maj 2015

Var på gymmet idag och observerade två unga kvinnor i omklädningsrummet. Medan jag själv var ofräsch och svettig med rött fejs samt orakade ben och visade upp min gamla vanliga inte pinnsmala och inte speciellt vältränade men högst välfungerande kropp så var de här kvinnorna helt fruktansvärt snygga och heta i snygga träningskläder och fina frisyrer. De var så heta att det borde vara förbjudet att vara sådär snygg om man inte är photoshoppad eller Beyonce. De var sådana där som förorsakar trafikolyckor om de går på gatan i yogapants. Men det mest fascinerande var hur de pratade. Men gud, vilken vatsamakkara jag har. Fy vilka slitna äckliga träningskläder jag har (nej det hade hon inte, de såg sprillans nya ut). Usch titta på mina armar. Och min mage! Hur ska man täckas ha bikini i sommar?

Jag blev så upprörd att jag var tvungen att verkligen behärska mej för att inte skrika åt dem "inser ni inte hur fruktansvärt snygga ni är? Är ni blinda? Njuter ni av att förminska er själva och upprätthålla ert eget värde enligt hur snygga ni är?"

Sedan tänkte jag att det sista dehär tjejerna behöver är en person till som säger åt dem vad de får och inte får tänka om sina egna kroppar. Det provocerar om man är missnöjd med sitt utseende, men det provocerar nästan lika mycket om man är nöjd.

Det och den lilla detaljen att det inte är socialt acceptabelt att skrika åt främmande människor i omklädningsrum då.

måndag 23 mars 2015

Tikkanen

Blev mycket, mycket glad när jag jag fick tag på de här godingarna via en facebook grupp. 

Har en plan att läsa mera feministisk litteratur i år.

Tikkanen känns som en bra början.




fredag 9 januari 2015

#Je SuisCharlie

I dessa dagar när det talas mycket om Paris och JeSuisCharlie så stötte jag på information som åtminstone för mej var ny. Högst antagligen är ni mera allmänbildade än vad jag är är, men om inte så kan jag dela min nya lärdom med er.

Ni vet citatet som används flitigt just nu, typ, jag håller inte med om det du säger, men är beredd att dö för din rätt att säga det? Jag har hela mitt liv trott att det var Voltaire som sa det. Ni vet, fransk snubbe som skrev en massa om de mänskliga rättigheeter på 1700-talet. Jag är inte ensam om att ha trott det.






 Men i själva verkat var det inte han som sa dessa bevingade ord, men en kvinna som skrev hans biografi i början av 1900-talet , Evelyn Beatrice Hall. Hall sammanfattade Voltaires tankar i detta slagkraftiga citat.

Så att eh, credit till denna kvinna som skrev biografier för mer än 100 år sedan.


tisdag 30 december 2014

Jag läste just det här blogginlägget, där den såkallade Essepredikanten drar paralleller mellan den jämlika äktenskapslagstiftningen och bombdådet i Korsnäs. Det vill säga, att det andra skulle vara en konsekvens av det första. Inte kanske en direkt konsekevens, men ett symptom på hur världen är rutten och så vidare. För att riksdagen röstade ja till en jämlik äktenskapslagstiftning. Jag är helt förbluffad över hur bloggaren tänker. Jag var ju inte direkt förvånad över nyheten att mannen som sprängde bomben i Korsnäs och därmed försökte ta livet av kvinnan var kvinnans exman. Hur man kan undgå att se att bombdådet i Korsnäs mera kan förklaras av patriarkatet och mäns illamående i samhället på grund av att de inte klarar av att kvinnor vägrar se sig som mäns ägodelar längre och inte på grund av att riksdagen har tagit ett beslut om lika rättigheter för homosexuella, det övergår mitt förstånd. Det övergår också mitt förstånd hur den här mannen kan blogga om det inträffade utan att på något sätt fördömma mannen som sprängde den där bomben, utan tar till bibliska förklaringar. Det enda positiva i den här historien är att kvinnan överlevde, mannen kommer att dömas och Finlands riksdag sa ja till en jämlik äktenskapslagstiftning. Och att skribenten inte längre jobbar för min hemförsamling.


tisdag 18 november 2014

Javisst!

Blev tillfrågad om jag vill vara med i jobbets jämställdhetsgrupp som personalens representant (gruppen ska bestå av lärare, elever och personal).

Min reaktion: Finns det en jämställdhetsgrupp och varför har ingen frågat mej tidigare?!?

Det handlade om en nystartad grupp. 

Jag är löjligt förtjust vid tanken.



tisdag 4 november 2014

Jag och 198 andra kvinnor

Tillbringar dagen på kurs. Kursinnehållet är busenkelt och jag lyssnar med ett halvt öra. Vi är dessutom såpass många i salen att ingen märker om jag sitter och pluggar noter till helgens konsert. Och kvällens konsert också för den delen. Vad som är helt sjukt pinsamt är könsfördelningen salen. Av ca 200 deltagare har vi två män i salen. En av dem är naturligtvis föreläsaren. Jag är pinsamt medveten om att jag är en sekreterare, och man kan inte jobba som sekreterare om man har snopp, tydligen. Jag är inte alls intresserad av att jobba i ett kvinnodominerat yrke som inte duger åt män
känns som att jag upprätthåller ojämlikheten. Sånt tänker jag på just nu.

Förresten kunde man byta titeln skolekreterare till skoladministratör till att börja med. Och höja lönen, ja tack. Men det kommer ju inte att hända, för vi är bara kvinnor här.

mvh. Bittra Marina

lördag 1 november 2014

Dejting checklist

Jag borde väl i något skede börja dejta, om jag har någon slags ambition att inte förbli singel resten av mitt liv.

(Förstå mej rätt, ibland tror jag att livet kunde vara behagligare och mindre komplicerat om en förblev singel, men tror nog ändå att jag sällar mej till den delen av populationen som vill ha en framtida partner)

Har funderat på om jag borde ha en dejting checklist, för att redan i ett någorlunda tidigt skede inse om man är kompatibel eller ej. Nu tänker jag främst på värderingar och sådant. I egenskap av expert på dåliga förhållanden tycker jag mej kunna utforma en lista på sådana frågor som eventuellt kan leda till problem i framtiden om man tycker fundamentalt olika. En kan också skönja vissa åsikter bland en stor del av befolkningen bland tidningarna kommentarsflöden, och komma till slutsatser om hurudana värderingar man inte vill ha hemma vid köksbordet.

Marsus dejting checklist. För att underlätta ger jag tre svarsalternativ, med evetuella konsekvenser för de tre olika svaren.

Var vänlig och uppmärksamma att denna checklist är gjord enligt egna preferenser. Jag säger inte att den är perfekt, men den funkar för mej.

1. Hur ser du på fördelandet av hushållssysslor?
a) Jag tycker att det är naturligt att kvinnan sköter hemmet. Jag är inte intresserad av hushållssysslor.
(BORT)
b) jag hjälper gärna till med hushållssysslorna, men måste erkänna att min partner nog oftast gör mera.
(Gränsfall. Om duden i fråga accepterar min pedagogiska förklaring på att redan uttrycket "hjälpa till" är skymf i sig, och erkänner att det inte är optimalt att kvinnan gör mera, och kanske tänker igenom sin attityd, så kanske.)
c) det är självklart att man delar på hushållsarbetet. Sedan är det en annan sak att en kanske gör mer under en period, och en annan under en annan period av livet, man anpassar sig efter vardagen, huvudsaken att man når balans i livet.
(rätt svar!)

2. Är du feminist?
a) Nej för satan. Jag är ju själv man och jag hatar inte män. Feminister är kvinnohatande, gnälliga vandrade vaginor som har fått för lite***
(BORT)
b) Nja, jag skulle inte kalla mej feminist, för jag tycker att det är ett alltför brett ord, som kan betyda många saker. Men är absolut för jämställdhet mellan könen.
(Då skulle jag ta reda på hurudana åsikter duden har, och rätt så ofta visar det sig att killen ifråga i mina ögon är feminist. Kan eventuellt passera kvalitetskontrollen.)
c) Naturligtvis. Feminism är morjens, och fler män borde få veta att feminismen kan göra mycket gott för oss män också, och inte bara för kvinnor.
(rätt svar.) 

3. Vilket parti röstar du på?
a) Sannfinländarna. Det är ju enda partiet som jobbar för oss riktiga finländare/ Kristdemokraterna. Det är det enda partiet som står för konservativa värderingar.
(BORT)
b) Jag har inget eget parti, röstar mest efter person.
(Hmm, jo, men du röstar väl inte på en person som i och för sig verkar vara vettig men som hör till fel parti?)
c) Jag röstar på partier med liberala värderingar.
(Jepp. funkar.)

4. Läser du böcker?
a) nej, aldrig. Hatar att läsa böcker, har inte läst en bok sedan högstadiet. Vad ska det vara bra för?
(BORT)
b) Inte speciellt ofta, sätter mera tid på tv-serier och filmer. Borde nog läsa mera.
(Jag skulle antagligen ge en bok som första gåva, hehe)
c)  Absolut, jag gillar att läsa böcker i olika genrer.
(Score)

5. Hur ser du på delad föräldraledighet?
a) Helt onödigt. Kvinnan är mera lämpad att sköta oss barn. Och jag kan väl vara en bra föräldrer fast jag bara ser mina barn på helgen och tillbringar tid med dem då? När det inte kommer fotboll på TV förståss.
(BORT)
b) Jag är i princip för, men tycker att man måste beakta den ekonomiska realiteten och att alla inte vill dela på ledigheten. Dessutom ska alla familjer ha rätt att bestämma själv hur man gör.
(Nja, jag tycker ju nog att staten ska få ställa lite krav på hur ledigheten ska se ut innan de delar ut pengar och att jämställdhetsarbetet aldrig kommer att gå vidare om männen alltid är oersättliga på sina jobb och mannen inte har råd att bli hemma mera än tre veckor. Gränsfall.)
c) jag skulle stöda ett nytt system som uppmuntrar papporna att stanna hemma mer tid. Alla parter vinner på det, och som man skulle jag känna mej diskriminerad om jag inte får möjlighet att vara pappa på heltid en tid.
(rätt svar)

6. Vart åker du på semester?
a) Till Tallin. Där jag kan fylla min paku med öl och kossu också får man god biff vid någon av restaurangerna vid torget i gamla stan.
(BORT)
b) åker helst till lappland och vandrar och sover i tält.
(Okej, om duden svarar rätt på alla andra frågor kan jag gå med på detta, förutsatt att minst varannan semester går till semestermål som jag har valt ut. Och det kommer inte att vara Lappland.)
c) Varierande semestermål, europeiska städer, asien, sydamerika, you name it. Vill iallafall ha det någorlunda bekvämt och äta god mat på mina semestrar.
(Rätt svar)

7. Hur ser du på fritiden?
a) jag har ingen fritid. Jobbar 14 timmar om dagen. Alternativt: spelar fotboll 9 ggr i veckan, och är aldrig hemma för fotboll och jobb tar all min tid, och det tänker jag fortsätta med.
(BORT)
b) När jag inte är i ett förhållande brukar jag träffa kompisar, men när jag är i ett förhållande vill jag ägna mej åt henne, och ägnar min fritid åt henne.
(Söt tanke i och för sig, men jumalauta vad skrämmande. Tänk om, snälla.)
c) Jag tycker att det är viktigt att båda har sina egna fritidsintressen så att det blir balans mellan egentid och partid.
(rätt svar)

8. Din flickvän har en kompis, som råkar vara man. Hur ser du på det?
a) nej, jag skulle inte vara okej med det. Jag vill nog vara med när de träffas iallafall. Män och kvinnor kan inte vara bara vänner.
(BORT)
b) Jag skulle försöka vara okej med det, men nog vara lite misstänksam och fråga henne på detaljer när de har träffats.
(Nja hördu killen, det här låter inte helt optimalt det heller.)
c) Helt okej, jag litar på min flickvän, skulle inte falla mej in att vara misstänksam, och förresten har jag själv tjejkompisar.
(rätt svar.)

9. Beskriv din kostcirkel.
a) äter enorma mängder kött, och inget kan få mej att ändra på det. En måltid utan kött är ingen mat för en karl. Det blir mycket halvfabrikat för jag gillar inte att göra mat.
(BORT)
b) är vegan
(jag beundrar dej, men kan inte låta bli att tänka på hur mycket det krånglar till min vardag)
c) jag äter varierat av det mesta, vegetariskt och kött. Det mesta som är hemlagat är gott.
(rätt svar)

10. Hur viktig är religion i ditt liv?
a) mycket viktig. Den styr hela min vardag och mina barn ska naturligtvis uppfostras enligt min relgion, något annat kommer inte på fråga.
(Bort) 
b) Inte speciellt viktig, men den finns där. Kommer att vilja gifta mej enligt religiös rit och skulle vilja att mina barn uppfostras inom kyrkan.
(bör utredas. Kan eventuellt bli ett problem. Beror på om vi är redo att kompromissa lite.)
c) inte speciellt viktig. Jag respekterar de som har en tro. Vill uppfostra kommande barn till tänkande individer som själva får ta ställning.
(rätt svar)

Slut på frågorna.


Så, en första date med ett frågeformulär, vad tror ni?

Uppbäddat för succé, nicht war?








söndag 12 oktober 2014

Gone Girl

Har just läst färdigt Gone Girl av Gillian Flynn. Boken är aktuell som film just nu, och jag ville läsa boken innan jag ser filmen. Jag föredrar alltid den vägen alltså.

Gone girl är en thriller som handlar om Amy och Nick, hur de träffades, hur deras äktenskap utvecklades och vad som hände när det började gå dåligt. Båda förlorar sina jobb i mediebranschen och är tvungna att lämna sitt perfekta liv i NY och flytta till vischan. På deras femårs bröllopsdag försvinner Amy, och Nick blir i ett rätt så tidigt huvudmisstänkt. 

Hade hört mycket gott om den här hypade boken, och jodå, förväntningar var höga, men jag blev inte besviken. Storyn, personporträtten, beskrivningarna, aktuella ämnen (kollade att den är skriven 2012, men det känns som 2014, så rykande aktuell är den), och slutet, herregud slutet... Man blir helt mållös, och åtminstone jag sitter fortfarande, några timmar efter att jag har stängt boken, och funderar på boken, och speciellt slutet. Vad hände egentligen, hur gick det såhär? Vad är det för fel på dem?

Älskar att den inte är förutsägbar, och att personligheterna inte är stereotyper. Och att båda huvudpersonerna är så ytterst osympatiska. Flynn har blivit både älskad och hatad för boken feministiska/antifeministiska grepp. Delvis tar boken upp många relationsproblem som grundar sig på uppdelningen man/kvinna och delvis våldsfrågan. Att en kvinna kan vara våldsam och manipulativ. Jag försöker föreställa mej hur jag skulle känna om huvudrollerna skulle ha varit motsatta, om Amys och Nicks personligheter skulle ha varit omsvängda. Antagligen skulle jag ha varit äcklad, men inte lika förvånad.

Herregud vilken svart bok. Cynikern i mej diggar.

Tänker definitivt läsa den på nåt om några månader.

Flynn har dessutom skrivit två andra böcker, sharp objects och dark places.
Dessutom skriver hon enligt wikipedia skriva manus till en HBO tv-serie som ska regisseras av david Flynch. Låter synnerligen intressant.