Hundra år efter alla andra har jag läst Ebba Witt-Brattströms "Århundradets kärlekskrig".
Läste färdigt den igår och försökte ivrigt diskutera den med Mikko, men fick ett sömnigt "siis mikä Horaaas?". Blev alltså till ingenting, eftersom han inte kände till personerna. Jag tror att jag har läst det mesta som har skrivits på DN och SVD om konflikten mellan EWB och Engdahl och försöker nu bilda mej en uppfattning om vad jag egentligen tycker.
- en punktroman kräver att den är briljant för att det som koncept ska funka på mej. Ibland funkar det, ibland inte, men nog gjorde ju Tikkanen det bättre, det tror jag att vi alla kan konstatera. Tikkanen skrev väldigt långsamt och tänkte över varje ord i timmar, har jag hört, och jag får lite känslan av att EBW har haft bråttom när hon har skrivit. Viss kritik har riktats mot att det här "kulturäktenskapet" bara berör kulturkarriärister och speciellt stockholmare och att vanliga människor inte grälar på samma vis. Bullshit tycker jag. Man behöver inte vara professor och kulturhöjdare för att relatera, man kan ta samma tanke och föra ner den på en mera vanlig nivå. Vems arbete är viktigast? Vem ska vabba, vem är oersättlig?
Bland annat recensenten på bokhora (här) tyckte att hon inte kunde relatera till grälen, till relationen, vilket hon kunde med i Tikkanens verk. Håller inte alls med, herregud så jag kunde relatera. Och då har jag inte haft en relation med en kulturpamp som Engdahl. Vi var inte två högintellektuella akademiker som grälade, vi var en sekreterare och en kock, men likt förbannat känner jag igen mej. Vi citerade inte Sapfo, men budskapet finns där.
Den stora frågan, är historien sann? EWB har inte velat prata om saken speciellt mycket, och har blivit kritiserad för detta. OM den är sann, varför har hon inte polisanmält isåfall? Borde det inte vara hennes förbannade plikt som feminist isåfall, säger vissa. Och är det faktiskt möjligt att en högintellektuell feminist stannade kvar så länge om han faktiskt var våldsam?
Ja. Det är det. Det är mycket möjligt att EWB utsattes för våld i relationen men att hon ändå stannade, trots att hon är feminist. Eftersom förhållandet redan i sig är så destruktivt, alla ord man har fått höra har sårat så mycket att våldet i sig inte ens chockerar eller förvånar. För man upplever inte att det är värre än att bli sårad och förolämpad av den som påstår sig älska en. Våldet är bara en liten del av hela problemet. Och EWB kan mycket väl, liksom alla andra kvinnor, ha försökt lösa problemet, bota honom. Tikkanen stannade, varför skulle inte också EWB ha kunnat stanna? Varför kräver vi mera att kvinnor som är feminister än vi kräver av "vanliga kvinnor"? Nå varför polisanmälde hon inte då? För att man ska polisnmäla skulle det kräva att man redan är i det skedet att man är redo att lämna när något händer. För om du är skedet att du försöker lösa problemen och medla så kommer du inte att dokumentera dina skador, se till att skaffa vittnen och traska till polisen. OM EWB blev utsatt för våld så kanske det harmar henne i efterhand att hon inte anmälde, men den här boken är ett mycket mera effektivt straff åt Engdahl än en liten anmärkning i brottsregistret. I all framtid kommer Sverige att spekulera i om han har slagit sin fru eller inte.
Ponera att han inte var våldsam då. Ponera att den delen är påhittad. Ponera att också alla grälen är påhittade. Ja, det skulle nog vara jävligt fräckt av henne att antyda sådant om det inte stämmer. Jag har såpass stor respekt för henne och kvinnokampen att jag ändå inte kan tro att hon skulle fabricera en sådan historia. Ev kan hon ha saltat den lite, men att allt skulle vara helt påhittat, nja, det har jag svårt att tro. På samma gång kände jag också igen mej i så många scener och diskussioner att det kändes äkta. Ibland började jag rent av kallsvettas när jag läste några meningar och kom ihåg exakta tillfällen när mitt ex har sagt samma sak under våra gräl. När man sedan läser intervjuerna med Engdahl så tycker jag mej ändå se tecken på hans chauviniska attityd och stora ego. Han ger den tillputsade versionen och är arrogant så det föreslår och försöker samtadigt hålla sig på rätt sida av den politiska korrektheten för att inte bli helt hatad. Men hans attityd, den skiner igenom, och han sträcker ut en hand åt alla kränkta män som menar att deras äktenskap haverade för att kvinnan vill ha allt, en man, en älskare, en far, en vän. Medan det förr räckte med att vara försörjare. Intervjun kan läsas i sin helhet här. Jag kanske inte klarar av att vara objektiv, men den uppfattningen jag får är att Horace mycket väl kan vara mannen i kärlekskriget och exakt så arrogant, elak och chauvinistisk som boken berättar. Ingenting i det som han säger hjälper att ge en annan uppfattning. Horace har inte kommenterat innehållet i boken, båda påstår att de inte har läst varandras böcker (struntprat), men jag tycker också att det är talande att han inte har frånsagt sig att han skulle ha varit våldsam.
Är EWB ett helgon då? Nå knappast. Hon blir ibland kritiserad för att vara arrogant. Själv välkomnar jag det. Är trött på att kvinnor ska vara uppoffrande helgon. Och det är självklart att när man läser diaogerna så begår hon också övertramp. Vem gör inte det i relationsgräl? Ingen kan gräla snyggt i alla evighet.
Det som jag ser som positivt är att boken öppnar för diskussion om att också intelligenta, högt uppsatta män kan vara våldsamma och att också högutbildade, fiffiga kvinnor kan bli offer i sådana här situationer.
Till slut kan jag konstatera att den här boken fick mej att grubbla, refektera, googla gamla artiklar och skriva ett fruktansvärt långt inlägg. Så visst har "Århundradets kärlekskrig" en funktion.
Visar inlägg med etikett böcker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett böcker. Visa alla inlägg
torsdag 26 maj 2016
tisdag 15 mars 2016
Århundradets kärlekskrig
De senaste veckorna har jag gått och funderat på det här med e-böcker. Jag läser tidvis hyfsat mycket, men har försökt börja begränsa hur mycket böcker jag köper. Vi bor på 34 kvadrat och har inte riktigt plats för mera böcker. OM jag inte förstås skulle slänga ut hälften av Mikkos böcker, det är ju också ett alternativ. Behöver vi faktiskt flera hyllmeter med böcker om krigshistoria, sjöfart och redovisning? Jag tror inte det, men han verkar vara av avvikande åsikt då han här för någon vecka sedan kom hem med ett stort jäkla illustrerat verk om historisk krigsföring i östersjön. Påstod att det också går under kategorin konstverk. Whatever. Nåväl, har funderat på e-böcker men är osäker på om jag borde köpa en kindle för ändamålet (hyfsat billig, används endast för läsning) eller en tablet (dyrare, men mångsidare, fast med dålig akku). Och kan jag ens läsa böcker i e-format? Är det lika kiva som att läsa riktiga böcker?
Under tiden som jag funderar har jag försökt använda bibliotekets tjänster. Bibliotek är ju en fantastisk bra uppfinning. Synd bara att alla andra verkar vilja ha samma böcker som jag vill ha, och sällan hittar man just den boken man just nu skulle ha lust med. I allafalla så satte jag nu in en reservering på Ebba Witt-Brattströms "Århundradets kärlekskrig". Ser mycket framemot den och måste skampligt nog erkänna att jag aldrig har läst något av EWB, förutom artiklar och reportage. Bör åtgärdas.
Under tiden som jag funderar har jag försökt använda bibliotekets tjänster. Bibliotek är ju en fantastisk bra uppfinning. Synd bara att alla andra verkar vilja ha samma böcker som jag vill ha, och sällan hittar man just den boken man just nu skulle ha lust med. I allafalla så satte jag nu in en reservering på Ebba Witt-Brattströms "Århundradets kärlekskrig". Ser mycket framemot den och måste skampligt nog erkänna att jag aldrig har läst något av EWB, förutom artiklar och reportage. Bör åtgärdas.
fredag 23 januari 2015
Goodreads
Har laddat ner appen Goodreads för att hålla reda på hur mycket jag läser. Tänkte att det skulle vara en kul grej så här i början av året. Har också satt upp ett löjligt högt läsmål för år 2015, som jag nu inser att jag aldrig kommer att klara, har inte tillräckligt med tid för att läsa, tyvärr.
Hur som helst, just nu läser jag:
- Guillou: Mellan rött och svart. Gillar den trilogin. (del 3)
- Den nya klasiskern Eat, pray, love. Bättre än filmen, rätt så mysig faktiskt. Fick den av min fina kollega Anna. Länge sen jag läst nånting på engelska.
- Gabaldon: Sjöfararna (del tre, läser den för kanske tredje gången)
- Chimamanda Ngozi Adichie: En halv gul sol. Tycker egentligen att den är bra, mycket bra, men har aldrig lust att läsa den. Märkligt.
Måste läsa färdigt dehär så att jag påbörja Gillian Flynns bok Mörka platser, som jag är mycket sugen på att läsa.
Hur som helst, just nu läser jag:
- Guillou: Mellan rött och svart. Gillar den trilogin. (del 3)
- Den nya klasiskern Eat, pray, love. Bättre än filmen, rätt så mysig faktiskt. Fick den av min fina kollega Anna. Länge sen jag läst nånting på engelska.
- Gabaldon: Sjöfararna (del tre, läser den för kanske tredje gången)
- Chimamanda Ngozi Adichie: En halv gul sol. Tycker egentligen att den är bra, mycket bra, men har aldrig lust att läsa den. Märkligt.
Måste läsa färdigt dehär så att jag påbörja Gillian Flynns bok Mörka platser, som jag är mycket sugen på att läsa.
fredag 14 november 2014
Läs en bok
Egentligen borde jag ha absolut köpförbud när det kommer till böcker. Min bokhylla svämmar över, och har inte rum för flera hyllor i min lilla lägenhet. Många böcker är olästa. Det finns bibliotek.
MEN, nu är det ju kris i svenskfinland på gång. Det går dåligt för KSF, det går dåligt för Schildts&Söderström. Man måste ju dra sitt strå till stacken. Tänka på vårt modersmål och dess ställning som hotat minoritetsspråk.
(Det är jättepraktiskt att motivera ens shoppande med till exempel att man tänker på nationalekonomin. Eller på ett företags bästa. Tips: det går ju också dåligt för stocka. Finns mycket fint som man kan shoppa på stocka.)
Jag tänker klicka hem Minkriket, har hört så mycket gott om den. Tänker också klicka hem Lars Sunds nya, Tre Systrar, det får bli pappas julklapp, han är ett stort Lars Sund fan.

Vill också ha Yoga girls bok, men den är inte utgiven på S&S, så jag vet inte riktigt hur jag ska motivera mej själv till att få köpa den. Sveriges nationalekonomi behöver jag ju inte oroa mej för.
Yogaboken skulle vara en ypperlig julklapp till mej, men eftersom jag betvivlar att någon i min familj följer henne på instagram tror jag inte att de vet hur utmärkt den skulle passa mej som julklapp.
Och på tal om finlandssvensk litteratur så läser jag just nu Westös Där vi en gång gått. Har nog läst den en gång tidigare, men hade glömt hur bra den är. I mitt tycke mycket bättre än Hägring 38 som ju fick nordiska litteraturpriset och allt. Är lite förtjust i Lucy, hon är så cool.
MEN, nu är det ju kris i svenskfinland på gång. Det går dåligt för KSF, det går dåligt för Schildts&Söderström. Man måste ju dra sitt strå till stacken. Tänka på vårt modersmål och dess ställning som hotat minoritetsspråk.
(Det är jättepraktiskt att motivera ens shoppande med till exempel att man tänker på nationalekonomin. Eller på ett företags bästa. Tips: det går ju också dåligt för stocka. Finns mycket fint som man kan shoppa på stocka.)
Jag tänker klicka hem Minkriket, har hört så mycket gott om den. Tänker också klicka hem Lars Sunds nya, Tre Systrar, det får bli pappas julklapp, han är ett stort Lars Sund fan.

Vill också ha Yoga girls bok, men den är inte utgiven på S&S, så jag vet inte riktigt hur jag ska motivera mej själv till att få köpa den. Sveriges nationalekonomi behöver jag ju inte oroa mej för.
Yogaboken skulle vara en ypperlig julklapp till mej, men eftersom jag betvivlar att någon i min familj följer henne på instagram tror jag inte att de vet hur utmärkt den skulle passa mej som julklapp.
söndag 12 oktober 2014
Gone Girl
Har just läst färdigt Gone Girl av Gillian Flynn. Boken är aktuell som film just nu, och jag ville läsa boken innan jag ser filmen. Jag föredrar alltid den vägen alltså.
Gone girl är en thriller som handlar om Amy och Nick, hur de träffades, hur deras äktenskap utvecklades och vad som hände när det började gå dåligt. Båda förlorar sina jobb i mediebranschen och är tvungna att lämna sitt perfekta liv i NY och flytta till vischan. På deras femårs bröllopsdag försvinner Amy, och Nick blir i ett rätt så tidigt huvudmisstänkt.
Hade hört mycket gott om den här hypade boken, och jodå, förväntningar var höga, men jag blev inte besviken. Storyn, personporträtten, beskrivningarna, aktuella ämnen (kollade att den är skriven 2012, men det känns som 2014, så rykande aktuell är den), och slutet, herregud slutet... Man blir helt mållös, och åtminstone jag sitter fortfarande, några timmar efter att jag har stängt boken, och funderar på boken, och speciellt slutet. Vad hände egentligen, hur gick det såhär? Vad är det för fel på dem?
Älskar att den inte är förutsägbar, och att personligheterna inte är stereotyper. Och att båda huvudpersonerna är så ytterst osympatiska. Flynn har blivit både älskad och hatad för boken feministiska/antifeministiska grepp. Delvis tar boken upp många relationsproblem som grundar sig på uppdelningen man/kvinna och delvis våldsfrågan. Att en kvinna kan vara våldsam och manipulativ. Jag försöker föreställa mej hur jag skulle känna om huvudrollerna skulle ha varit motsatta, om Amys och Nicks personligheter skulle ha varit omsvängda. Antagligen skulle jag ha varit äcklad, men inte lika förvånad.
Herregud vilken svart bok. Cynikern i mej diggar.
Tänker definitivt läsa den på nåt om några månader.
Flynn har dessutom skrivit två andra böcker, sharp objects och dark places.
Dessutom skriver hon enligt wikipedia skriva manus till en HBO tv-serie som ska regisseras av david Flynch. Låter synnerligen intressant.
Gone girl är en thriller som handlar om Amy och Nick, hur de träffades, hur deras äktenskap utvecklades och vad som hände när det började gå dåligt. Båda förlorar sina jobb i mediebranschen och är tvungna att lämna sitt perfekta liv i NY och flytta till vischan. På deras femårs bröllopsdag försvinner Amy, och Nick blir i ett rätt så tidigt huvudmisstänkt.
Hade hört mycket gott om den här hypade boken, och jodå, förväntningar var höga, men jag blev inte besviken. Storyn, personporträtten, beskrivningarna, aktuella ämnen (kollade att den är skriven 2012, men det känns som 2014, så rykande aktuell är den), och slutet, herregud slutet... Man blir helt mållös, och åtminstone jag sitter fortfarande, några timmar efter att jag har stängt boken, och funderar på boken, och speciellt slutet. Vad hände egentligen, hur gick det såhär? Vad är det för fel på dem?
Älskar att den inte är förutsägbar, och att personligheterna inte är stereotyper. Och att båda huvudpersonerna är så ytterst osympatiska. Flynn har blivit både älskad och hatad för boken feministiska/antifeministiska grepp. Delvis tar boken upp många relationsproblem som grundar sig på uppdelningen man/kvinna och delvis våldsfrågan. Att en kvinna kan vara våldsam och manipulativ. Jag försöker föreställa mej hur jag skulle känna om huvudrollerna skulle ha varit motsatta, om Amys och Nicks personligheter skulle ha varit omsvängda. Antagligen skulle jag ha varit äcklad, men inte lika förvånad.
Herregud vilken svart bok. Cynikern i mej diggar.
Tänker definitivt läsa den på nåt om några månader.
Flynn har dessutom skrivit två andra böcker, sharp objects och dark places.
Dessutom skriver hon enligt wikipedia skriva manus till en HBO tv-serie som ska regisseras av david Flynch. Låter synnerligen intressant.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



.jpg)